Den bräckliga verkligheten

106

De av oss som inte tillbringat de senaste åren i en koma eller i Kina har antagligen åtminstone en flyktig minnesbild av att någon gång, inskjutet mellan videorna om gulliga katter, begåvade barn och andra dylikt sliskiga kräk sett någonting otroligt i vårt nyhetsflöde på Facebook. Och jag menar otroligt – den sortens rubrik som får hjärtat att bulta lite hårdare. Nu är Donald Trump avslöjad. Det visar sig att Hillary Clinton är en barnmördare. Påven är en transvestit. Eller vad som helst för bisarrt och uppseendeväckande påstående med en oemotstånligt punchig rubrik från en sajt som ser äkta ut vid första ögonkast. Jag talar så klart om mediernas Voldemort du jour: falska nyheter.

Det är klart, de flesta av oss har en mer eller mindre hälsosamt skeptisk inställning till sådant som låter för bra för att vara sant. Ordet ”otroligt” betyder just det – något man inte kan tro. Men det är inte tillräckligt. Även om många bland oss kan ta en extra sekund att ställa sig grundläggande källkritiska frågor då vi stöter på något otroligt är det många som inte gör det. Inlägget hamnade i ditt Facebook-flöde av en orsak. Det finns många som läser rubriken och känner sådan bekräftelse och glädje att de, av vad man kan hoppas är välvilja, bestämmer sig för att dela med sig av den känslan. Det krävs inte mera än det för att en totalt påhittad ”nyhet” får massiv spridning.

Och det blir väldigt snabbt väldigt farligt om någon stackars sate faktiskt blir övertygad om att de falska nyheterna är sanna och de verkliga nyheterna är lögner. För medier är beroende av publikens tillit. Om läsare lyckas bli övertygade om att en nyhetssajt eller tidning medvetet försöker föra dem bakom ljuset är det så gott som omöjligt att övertyga dem om motsatsen.

Jag kommer att tänka på ett tankeexperiment av Descartes. 1641 föreslog han att ifall en ond ande eller demon, lika mäktig som illvillig bestämde sig för att fokusera all sin energi på att bedra en genom att skapa en falsk verklighet med falska sinnesintryck vore det omöjligt att skilja demonens lögn från den riktiga världen. Det experimentet blev senare en hjärna i ett akvarium som blir matad elektroniska impulser så att den tror att den är i inuti en kropp. Och ännu senare blev det Keanu Reeves som gjorde kung  fu i en töntig blottarrock.

Poängen är att medan vi kan få oss ett gott skratt åt knäppgökar som Alex Jones när han hävdar att USAs regering kan orsaka och styra orkaner finns det folk som tror på honom. Oroväckande många. Och bland dem finns personer med inflytande. I vissa fall väldigt, väldigt mycket inflytande.