Idyllisk kärlek blir ondskan själv

Debutförfattaren Laura Manninen hör till den tredjedelen finska kvinnor som utsatts för våld i sitt parförhållande. Till skillnad från många andra har hon har valt att dela med sig av sina erfarenheter.  

151
Laura Manninen. Foto: Veikko Somerpuro

Laura Manninens bok Kaikki anteeksi publicerades i februari 2018 och är en autofiktiv bok om hennes tidigare parförhållande.

Det började allt för bra för att vara sant, men visade sig sedan vara rena rama helvetet. Manninen fick idén till boken på hösten 2016, då hon i bussen på väg till Tammerfors läste en bok om ondska. Det var genast klart för henne att hon ville bygga upp berättelsen som en skönlitterär bok med delvis verklighetsbaserat händelseförlopp. Hon berättar att det underlättade skrivandet att hon kunde stöda sig på sina egna erfarenheter.

– Jag upplevde att jag kunde beskriva känslorna på ett äkta sätt. Jag hade ett lämpligt mentalt avstånd till händelserna, säger Manninen.

Boken är skriven ur Manninens synvinkel, men innehåller också tre kursiverade delar som är skrivna ur den våldsamma mannen Mikkos synvinkel. Manninen berättar att dessa delar hittade sin plats i handlingen först i det andra skedet för att bryta den tydliga strukturen.

– Först kändes det omöjligt att sätta sig in i Mikkos huvud, men när jag väl kom igång blev jag väldigt kreativ. Man fick försöka förstå den andras tankevärld, som fungerar med en helt annan logik än ens egna. Det var helt roligt egentligen, berättar Manninen.

”Vem som helst kan råka ut för det – också feminister och akademiskt högutbildade kvinnor.”

Skrivandet har inte varit terapeutiskt för henne, eftersom hon hade kommit över händelserna redan innan hon inledde skrivarbetet. Hon berättar att erfarenheterna ändå lämnar spår i en för evigt.

– I dag lägger jag bättre märke till tecken på våld och maktutövande. Jag har bestämt mig att jag inte tänker vara rädd. Jag tänker inte ändra på mina rutter på grund av rädsla och jag tänker inte tiga om det som hänt. Jag vill lita på människor.

Manninen berättar att hon än i dag lider av sömnsvårigheter.

– Tidigare sov jag som en stock, men nu vaknar jag av minsta lilla ljud, berättar hon.

Boken har fått mycket positiv respons. Manninen berättar att hon får meddelanden av läsare nästan varje dag.

– Många berättar att de själva har råkat ut för våld, och är tacksamma för att jag vågar tala om ämnet. Andra har inte själva utsatts för det, men säger att de nu bättre förstår varför man håller fast vid sitt parförhållande trots våldet, säger Manninen.

Manninen avslutar med att berätta om den trefaldiga skammen, som hon kallar den. Offren för våld beskyller sig själva för det som hänt, känner skam för att de valt att vara tillsammans med den personen som utövat våldet och känner skam för att de inte drog iväg tidigare. Manninen berättar att det är typiskt för vår kultur att sätta skulden på offren då vi frågar varför de inte avslutade förhållandet tidigare.

– Jag vill bryta den här kulturen.