På andra sidan gallret

Vi har alla sett dem - Breaking Bad, Orange is the new black, Criminal minds - men hur ser vardagen på fängelset verkligen ut? Finns det alls något samband mellan verkligheten och den bild av fängelset som porträtteras i TV-serier och medier?

387
Foto: Alexandra Björklund

När jag stiger av bussen skymtar en liten stig på andra sidan vägen. Två stora skyltar markerar att olovlig vistelse är ett brott mot paragraf 52 och ger saftiga böter. När jag gått en bit längs stigen ser jag en stor tegelfärgad byggnad omringad av ett högt staket med taggtråd. Stora bokstäver klär huvudingången: Vanda fängelse.

Väl inne sätter jag mig till rätta med Timo Kankaanpää. Han fungerar som förman för vakterna på fängelset. Det är hans uppgift att se till att tillräckligt med personal finns på plats för att övervaka fångarna och kollar att varje fånge som ska till rättegång har en vakt med sig.

– Att jag skulle arbeta i fängelse var inte givet men så är det allt som oftast. Själv är jag utbildad inom skogsbranschen, säger Kankaanpää.

Kankaanpää har varit vakt på många andra ställen innan han kom till Vanda. När han sökte in var det 24 personer av 800 som kom in på utbildningen som fångvakt. Han hade själv trott att han inte skulle bli antagen på grund av sina bristande kunskaper i finska, men så blev inte fallet.

Kankaanpää berättar att tiderna har ändrat sedan han började inom branschen. Förut var det ovanligt att man konverserade och skämtade med fångarna. Då var det bara order och kommenderande som gällde. Nuförtiden är det vanligt att man möter fångarna på en mer jämlik grund. Många av fångarna blir också lite som bekanta, eftersom de ofta kommer tillbaka flera gånger, och några träffar man senare i det civila.

Timo Kankaanpää

 

Psykiskt kan det vara tungt att vara fångvaktare. Ifall man inte separerar arbetet från det civila kan det bli väldigt jobbigt. En sak man inte heller får vara i det här jobbet är rädd. När hetsiga diskussioner eller situationer uppstår kan man få räkna med att ett och annat kan komma ur folks munnar. Kankaanpää har själv fått flera verbala dödshot.

– Att vara fångvaktare kan vara stressigt och påfrestande ibland. Speciellt när man håller på att bli äldre märks det tydligt. Därför känns en pension vid 58 års ålder inte helt fel, säger Kankaanpää och skrattar till.

Men dödshoten är ofta bara ett resultat av stundens hetta. En person som hade hotat honom i fängelset hälsade glatt när de möttes civilt och en annan bytte bara sida på gatan.

Varje dag är det som att spela kort. Kankaanpää konstaterar att man får använda sig av det man har i handen. Han understryker att då man aldrig kan veta hur följande dag blir, får man helt enkelt ta dagen som den kommer. Man får se hur mycket personal man har till förfogande och vad som bör göras under dagen.

 

På andra sidan väggen inne i fängelset möter vi Kim.

– Jag har suttit i fängelse i 15 år. Man känner att man bara dödar sin tid här.

Kim berättar att Vanda fängelse fungerar lite som ett mellanskede. Ett fängelse man knappast stannar i speciellt länge. Kim har suttit i många olika fängelser men tycker att Vanda fängelse hör till de bästa.

– I vissa fängelser i Finland sket man i hinkar ännu i början av 2000-talet. Sådant är inte humant.

Hen ger ifrån sig en äcklad min och skakar på huvudet.

I Vanda fängelse har fångarna toalett, säng, skåp, kaffekokare, bord och stolar. De får även bära sina egna kläder om de har sådana. Datorer eller internet får inte användas men tidningen får Kim läsa efter att vakterna läst den. Standarden är däremot inte den samma i alla fängelser.

En två personers cell i Vanda fängelse

 

– Ett av de värsta fängelserna är Riihimäki. Det är så många medlemmar från olika gäng som sitter inne där.

I Finland finns omkring 70 kriminella grupperingar. Kim har tidigare varit aktiv inom en av dem men har nu lämnat den. Att ta sig ut var inte enkelt.

– Under ett års tid var jag i ett ständigt krig. Jag bar skottsäker väst och vapen.

Kim fortsätter med att säga att gängen som finns i dag har ändrats. Lojaliteten och broderskapet som det talas om, finns inte mer utan man är bara en bricka i ett spel. Ska man vara kriminell gör man det bättre själv. Då får man vara sin egen boss.

Att sitta i fängelse är enligt Kim extremt långtråkigt. Däremot kan man försöka välja hur man utnyttjar sin tid här inne på bästa möjliga sätt.

– Rutiner hjälper en att inte bli galen. Utan dem skulle det här systemet fucka en.

Istället för att spela tv-spel och stirra på en vägg kan man göra annat. Kim ägnar en stor del av sin tid till att spela gitarr, idrotta och studera. Under sin tid i fängelset har han avlagt en gymnasieexamen och är nu intresserad av att fortsätta studera ekonomi på universitetsnivå. På Vanda fängelse är det dock inte möjligt eftersom tillräckliga resurser saknas.

Även idrotten i Vanda är till en viss del begränsad. Inga kampsporter får utövas, men gym- och viktträning är okej. Kim berättar att vissa fängelser brukar låsa in vikterna och förbjuda att träna allt för ofta eftersom fångvaktarna tyckte att fångarna blev för stora. Kim har tre andra vänner som han brukar gå och träna med.

– Det som är värst är ändå att man inte får se sin familj och vänner. Det övriga kan man leva med.

Besöksrum / samtalsrum

Kim får under en timme per dag ringa familj och vänner. Hen får också möta sin familj en gång i månaden. Då får de komma på besök och ha med gåvor. Besöken är som en guldkant i den annars väldigt enformiga vardagen.

– Sista gången jag hade en annorlunda dag var när jag kom hit. Sedan dess känns varje dag som den samma.

 

Kims dagliga rutin:

 

Kims dagliga rutin:

06.00 väckning

07.00 dela ut mat

07.30-09.00 träning

10.00- 11.30 träning

14.00- 15.00 Ut (fångarna har en takvåning som de får vara utomhus på)

15.00 dela ut mat

15.00- 16.00 telefonsamtal

18.00 mat

20.00 läggdags

Kim jobbar med att dela ut mat åt övriga fångar och städa upp i cellerna. Kim äter själv inte fängelsets mat utan gör sin egen. Fängelsematen består av en varierad kost och kan jämföras med maten som serveras i en normal skola. Kim väljer dock att laga sin egen mat eftersom hen vill begränsa sitt kolhydratintag.

Att fly från fängelset kunde vara en möjlighet men det skulle inte gynna en. Det är inte värt det, konstaterar Kim.

– Att flytta utomlands i flera år för att sedan komma tillbaka i min ålder är inte värt besväret. Speciellt när man har en familj.

Kim anser sig nog ha flera friheter men poängterar också att det finns många orättvisor inom fängelset.

– Fängelset vill visa utåt att de engagerar fångar i olika aktiviteter såsom kockkurser och olika slags gruppträningar, men det stämmer inte. Det är bara pedofilerna och skvallrarna som får hålla på med sådant.

Kankaanpää medger att Kims uttalande till viss del stämmer.

– Somliga avdelningar och fångar kan ha vissa restriktioner som förhindrar deras deltagande. Till exempel kan restriktionerna handla om att de inte får vara i närkontakt med andra eller att de hör till en isolationsavdelning.

Fängelserna är också mera sektionerade nuförtiden. Det betyder att man är allt färre på avdelningarna. Kim har bara en annan i sin sektion som har en öppen cell och som hen kan gå och hälsa på i sin avdelning. I övrigt ser Kim inte mycket av de andra fångarna.

 

I framtiden vill Kim hålla på med ekonomi. Hen ser framemot dagen då friheten väntar. Kim blickar framåt mot en vardag helt utanför den kriminella världen. I dagens samhälle är det däremot inte lika enkelt att komma tillbaka till vardagen.

– Det jobbigaste är att det känns som om folk inte vill att man ska få en bättre framtid. När man kommer ut har man ingenting. Inga pengar, inget hus och ingen hjälp. Vem vill anställa någon som varit kriminell?

Kim menar att systemet i dag enkelt leder till att man blir kriminell igen. En person som en gång varit fängslad, återintegreras aldrig till fullo i samhället och allt hänger på en själv. Om man inte har viljestyrkan till att ändra sig själv, kommer inte heller någon ändring att ske.

– Det jag är stolt över är att jag alltid gått min egen väg. Jag följde aldrig systemet och det är något som långt ifrån alla kan säga.

OBS! Kim heter på riktigt något annat.