Det gick galant – trots magkramp

314

Tänk att ha en egen radioshow. Få tala om just det man vill och kanske till och med välja sin egen musik.

Jag har vansinnig scenskräck. Åtminstone då jag uppträder på konserter. Men radio är inte så skrämmande. Kanske det är för att man sitter där så länge att man glömmer bort att stressa och vara nervös. Eller kanske det är faktum att man inte ser sin publik. Ingen stirrar en i ögonen och ler spänt. Största orsaken till att jag slipper min scenskräck då jag talar i radio är ändå möjligheten att skämta.

I år jobbade jag som studiovärd på Smocka. Det var jätteroligt och gick överraskande bra. Tänk om radio är min grej? Tänk om det här är just det jag ska göra. Det känns nästan så. Att ha en komiker i studion gjorde det hela ännu mer lyckat. Jag är inte en seriös person. Det är underbart att få skratta och berätta vansinnigt dåliga vitsar. Idag har jag talat om stora insektkukar och Lill-Babs. Och det får jag studiepoäng för.

Radioshowen gick alltså bra, förutom att jag hade jätteont i magen. Vem blir laktosintolerant i vuxen ålder? Kanske choklad och färskost inte var det bästa morgonmålet före sändning. Där satt jag och funderade på om det syns i webbkameran att jag rev mig i armen för att inte tänka på hur magen krampade.

Efter sändningen fick jag kritiken att jag ska våga bjuda på mig mera. Så nu delar jag med er alla det jag inte vågade säga under sändningen.

Det är lite svårt att skratta när man måste gå och kakka.

Text: Lea Ekblad