Tävlingsinriktad?        

179

Tänker helt kallt ta upp det här med att vara tävlingsinriktad för N:te gången. Efter min och Felix magasinsändning fredagen den 13, vill jag inte riktigt släppa ämnet tävlingar, och att tävla. Som yngre var jag som sagt inte det minsta tävlingsinriktad. Eller det är vad jag intalade mig själv åtminstone. För nog gillade jag ju att vinna, eller att lyckas. Jag menar, vem gör inte det? Jag vågade väl bara aldrig riktigt satsa fullt ut på något som kunde lett till mycket tävlande.

Det är något med stämningen kring tävlingar, det ger en gemenskap fast det bara kan finnas en vinnare, eller ett vinnande lag. Så, utan desto mer inledande ord presenterar jag vårens höjdpunkt: Stafettkarnevalen. Stafettkarnevalen var och förblir bland det bästa med våren för mig. Att få följa med en massa taggade barn på uppvärmning och ut på tävlingsbanan, är typ bland det bästa jag vet. Då jag själv var i lågstadieåldern var jag oftast bara med och hejade på mina kompisar. Det kan ha haft något att göra med att jag alltid var reserv…men det passade mig ganska så bra, eftersom jag njöt av att bara få befinna mig där i folkmassan bland alla hurrande hejarklackar. De senaste åren har jag fått följa med och assisterat en lågstadieskola på plats, och det har varit fantastiskt. Då har jag fått se karnevalen från ett annat perspektiv i och med att man noggrannare måste hålla koll på tidtabeller, fastnålande av springnummer och uppvärmning. Känner fortfarande det där pirret i magen då jag står där vid uppropet, fast det inte är jag som ska springa. Det är något som smittar av sig då man ser kön av barn som tågar fram till för att sedan jogga ut på planen. De få gånger jag verkligen fick springa var jag ju skitnervös, och jag ser på barnen hur nervösa och spända de är. I stafett gäller prestationen ett helt lag, gör du bort dig går det ut över hela laget. Det är något som är svårt för både barn och vuxna. Det är aldrig roligt att göra någon annan missnöjd.

Så, som en inte helt sammanhängande slutsats kan jag väl säga att fast jag inte njuter av att bli placerad i situationer var jag är tvungen att tävla, skulle jag aldrig gå in för något jag inte vill satsa fullt ut på. Låter väl som något man hört en miljard gånger förr. Sant är det hursomhelst.

Stafettkarnevalen infaller om en månad. Bara så ni vet 😉

Jessica Björklöf