Vikten av ”skit å ingenting”

83

Deadline VN-text, ring intervjuobjekt och redigera husbilderna. Punkter som dessa står inskrivna i min kalender samtidigt som jag kickar igång veckan som tidningsproducent. En vecka fylld av nya utmaningar och program så in i Norden – men jag gillar det. Jag älskar att ha mycket på gång runt omkring mig, ha många järn i elden liksom. ”Man ska smida medan järnet ännu är varmt”, brukar jag tänka.

Så kommer nyheten om 28-åriga Avicii (Tim Bergling):s bortgång. Ett par dagar innan jag inleder min programfyllda vecka, hittas denna unga dj död. Jag har lyssnat på hans låtar under löprundor och jag har dansat loss till dem på krogen. Men jag har aldrig tänkt på baksidan av ett så hektiskt liv som det han levde. År 2016 meddelade Avicii att han gör sin sista turné. Över 800 spelningar på åtta år räckte. Han var trött och behövde få vila. Hur tas detta emot? Jo folk blir arga. ”Hur kan han sluta nu då han är på toppen?”

Detta väcker många tankar inom mig. Är det bra att alltid vara igång till hundra, att alltid kämpa på för att hinna med allt (och helst lite till)? Jag vågar påstå att jag har svaret. Nej det är det inte. Var och en av oss behöver tid för att göra (citerar pappa på ren och skär västnyländska) ”skit å ingenting”. Att efter en lång dag komma hem, dra av sig bh:n och krypa ner i soffan för att göra ingenting är viktigt. Eller nej, det är inte viktigt. Det är livsviktigt. Hur mycket jag än gillar att ha alla mina järn i den varma elden, tänker jag hålla detta i huvudet genom hela veckan. Under dagen jobbar vi på och skriver ihop den bästa tidningen hittills men då kvällen kommer kopplar vi över till Netflix. Och råkar jag glömma detta under veckan så ska jag se om dokumentären True Stories, som berättar om Aviciis liv, och bli påmind om vikten av ”skit å ingenting”.