Kia Ora!

Efter 29 timmar på resande fot anlände jag i Christchurch, Nya Zeeland. Min kappsäck ville inte följa med utan stannade hellre kvar i Sydney, där jag hade mellanlandat 3 timmar tidigare. Efter lite strul kom jag iväg med en förbeställd taxi, (som jag måste ringa och boka om ca 5 gånger på grund av flygförseningar och den försvunna kappsäcken).

Väl framme vid min studielägenhet öppnade min rumskompis dörren åt mig, enbart iklädd en t-skjorta. Hon heter Paula och är från Katalonien. Under den kommande veckan dök resten av rumskompisarna upp, vi är allt som allt fem stycken som delar på ett kök och två badrum. Under de första dagarna bekantade jag mig med området. Jag kom fram till att Christchurch centrum är väldigt fult, att alla hus är väldigt låga och att universitetsbyggnaderna ser ut som något från Sovjet. Många säger att man går igenom tre olika faser då man flyttar utomlands, den första fasen är smekmånaden, sedan frustration och saknad och tillslut acceptans av det nya stället. Jag kom aldrig in i smekmånadsfasen, det gör jag sällan.

Vädret varierar så mycket att man kan ha alla fyra årstider på en dag

Jag är en person som inte är särskilt bra på att hantera förändring, och det gäller även resor. Jag tyckte direkt att det var jobbigt att handla i butiken, valutan var dum, klädstorlekarna annorlunda, uttalet obegripligt och jag visste aldrig åt vilket håll jag skulle kolla då jag gick över gatan.

Men efter ett tag hade jag ett nyzeeländskt telefonnummer, bankkonto och busskort. Jag kom ut ur frustrationen och började trivas bra. Jag gillar Christchurch, jag gillar hur nära universitet jag bor, jag gillar mina rumskompisar och framförallt så gillar jag mina studier.

Studierna avviker inte så mycket från studierna hemma. Den största skillnaden är att istället för att tenten avgör vitsordet så är arbetsbördan mera uppdelad i små bitar. Vi har många små förhör, essäer, presentationer, grupparbeten med mera. Tenten avgör bara ca 30 procent av vitsordet, vilket jag finner väldigt märkligt. Är det ens någon idé att plugga till tenten?

Det har varit ganska annorlunda här sedan terrorattacken

Det mest chockerande här är naturen, den är så märklig. På ena sidan vägen kan man se en palm och på andra sidan ett barrträd. Mitt i staden finns det berg och exotiska blommor blommar lite här som där. Vädret varierar så mycket att man kan ha alla fyra årstider på en dag. Det är väldigt svårt att veta hur man ska klä sig på morgonen. Efter fyra dagar i landet gick jag på en audition för universitets dramaklubbs pjäs, och redan två dagar senare började vi öva. I skrivande stund sitter jag bakom scenen för vår pjäs ”5 lesbians eating a quiche”, där jag spelar den händiga sömmerskan Veronica Schultz. Vi har övat intensivt under de senaste sex veckorna, vilket har varit otroligt roligt och ett bra sätt att lära känna lokala Kiwis.

På hike i Lewis Pass med The Tramping Club.

Botaniska trädgården i Christchurch.

Det har varit ganska annorlunda här sedan terrorattacken. Tempot har varit mycket lugnare och vi har fått ta paus från skolarbetet. Jag har deltagit i en del minnesceremonier och attacken diskuteras flitigt under föreläsningarna. Det var en väldigt hemsk händelse som skakade om hela staden, men vi utbytesstudenter var inte lika illa påverkade av det som lokalborna. Det var trots allt inte vårt hemland som blev utsatt.

Det mest intressanta stället jag har besökt är Kaikoura, en liten stad cirka 3 timmar ifrån Christchurch, känt för sina havsdjur. Där såg jag vilda sälar, albatrosser och delfiner. Förutom min helg i Kaikoura har jag inte hunnit resa så mycket. Det var märkligt i början att inte resa runt, något jag är van vid då jag varit på kortare visiter utomlands, #FOMO.

Det tog en stund att anpassa sig till att jag faktiskt är här för att studera och därav inte har möjlighet att resa lika mycket. Som tur är börjar vårt tre veckors lov snart, då kommer jag äntligen ha tid att se mera av det här landet.

Texten är skriven av vår utbyteskorrespondent Mirjam Ekelund.