Smocka 2017. Andra upplagan för min egen del och en betydligt mer lättsam sådan än den första. Sedan förra året har jag gått från att vara reporter till teknisk dir…producent.
Teknisk producent var det ja. Vad sjutton innebär det då?
Ja ni, säg det. Än så länge har jag den här veckan mest gått runt och ägt bara – och rattat på några spakar.
Saken är den att vi i år är nästan lika många radioproducenter som reportrar. Förra året hade en ensam radioproducent hand om produktionen. I år är vi tre. Den tidigare radioproducentrollen är i år i stället uppdelad i flera roller. En innehållsproducent, en telegramproducent och ja, en teknisk producent.
Eftersom min roll odiskutabelt är den minst intensiva har jag i stället haft mycket tid till att fundera på annat. Som en ny titel till exempel. Sedan i måndags eftermiddag är jag därför i stället teknisk direktör. Dessutom har jag självutnämnt några tekniska assistenter.
Allt under kontroll alltså.
På tal om att vara direktör. Det var ju något man drömde om som yngre. Fotbollsproffs och pilot var andra fantasier. Det lät skoj och man ville tjäna en jävla massa stålar helt enkelt.
Sedan dess har ungefär tio år gått. Hur långt har man då tagit sig på vägen?
Fotbollskärriären lär inte nå högre än division 1 i korpen på Åland. Någon pilot kommer jag inte att bli och med mitt nuvarande studieengagemang lär det inte bli någon examen över huvud taget. De senaste åren är det dessutom plus på viktkontot och min ekonomiska situation ser ut som Evelinas från Bollnäs i Lyxfällan 2014.
Det går bra med andra ord.
Att vara teknisk direktör på Smocka är troligtvis det närmsta mitt drömyrke jag kommer komma.
Vi kastar in ridån på den.
Kevin Eriksson
Teknisk radioproducent (direktör)
Andraårsstuderande på Soc&kom