Hektisk trafik och stressade människor finner vi oftast på samma ställen, i alla fall förknippas de båda fenomenen med storstadsliv. Man väljer att inte åka buss mellan klockan fyra och fem eftersom man vet att det är rusningstid och då kommer man inte hem så snabbt som möjligt. Inte heller spårvagnen är snabb, tvärtom känns det som att man aldrig når fram. Ner för metrostationens rulltrappor lönar det sig att åka istället så att man är hemma på nolltid. Då menar jag inte att åka ner förr trapporna i lugn och ro. Jag menar att man ska rusa ner för de redan rullande trapporna, för att hinna med metron som åker om en minut istället för den om fyra minuter. Man vill ju inte bli och vänta då man har bråttom. Bråttom hem från skolan och jobbet, bråttom för att man vill lägga sig ner i sängen så snabbt som möjligt. Så bråttom har vi att vi inte kan vänta i fyra minuter på metron, dessutom så illa är det att vi verkligen inte kan vänta på den röda gubben på trafikljuset ska bli grönt.
Alla går mot rött ljus så då kan väl jag också göra det? Tänk om alla bilister tänkte så för att komma undan rusning. Det vore inte det ideala. Den röda gubben lyser för att det skall fungera smidigt i trafiken alla i tur och ordning. I en huvudstad lyser gubben däremot för att jävlas med folk. Jag är skeptisk, men ju längre jag bott här har jag blivit allt mer övertygad om att det är fallet. I min hemstad skulle jag däremot aldrig trotsa den heliga röda gubben. Och att veta att nästa buss kommer inom tio minuter är ren lycka. Det är skäl att tänka tillbaka på det då man blir frustrerad över att någon står på fel sida av rulltrappan. Sådant man slösar onödig energi på och en obefintlig stress ökar bara till trötthet och irritation. Ta det lugnt, vi lever inte i ett timglas. Följ regler och visa gott exempel, det mår du själv bra av och folk i din omgivning också. Kom ihåg att trafikregler finns för att skydda mot olyckor, var uppmärksamma därute!