”Tänk på de hungriga barnen i Afrika.” Den kommentaren har väl alla fått höra när de som barn protesterat över grönsakssoppan som mamma försökt tvinga i en. Det finns alltid någon som har det sämre än en själv, och man ska vara tacksam över det man har. Men om någon alltid har det sämre finns det ju ingen på hela jorden som får klaga. Eller högst den där ena stackaren som har det sämst i världen.
Sociologiprofessor Elina Oinas forskar i unga och identitet och talar starkt för klagande.
– Vi finländare är ett gnälligt folk, men det är vår styrka. Vi har en tradition att lyfta kritiken till en generell nivå istället för att bara kritisera enskilda individer. Till exempel har vi sedan länge haft starka fackförbund och studentorganisationer som kämpar för att det inte ska ställas orimliga krav på folk.
Den nordiska unga kvinnan idealiseras ute i världen. Hon anses vara vacker, lycklig och välutbildad och ha samma rättigheter som männen. Det sägs att det är en lottovinst att födas som kvinna i Norden. Ändå är det många unga flickor som mår dåligt. Flera är bland annat stressade, lider av problem med sin självbild och går i terapi. Fast de är så perfekta. Eller kanske just därför. Men man vågar inte riktigt tala om det. I en priviligierad ställning kan det kännas fel att klaga.
– Det blir farligt om man inte vågar uttala sig för att man känner sig för priviligierad. Dessutom känns det ibland att folk inte alltid ens ilska på allvar. Man blir som en liten argsint figur som ingen tar på allvar, som Lilla My. Men man får stöd av att vara flera, säger Vilhelmina Öhman som är studerande och aktiv i flera feministiska grupper.
Oinas menar att samhällskritik faktiskt kan vara hälsobefrämjande. Tampas man med en dålig självbild är det viktigt att förstå att det inte beror på att man själv är dålig eller otillräcklig. Det är samhället och kanske de sociala grupperna man tillhör som ställer orimliga krav. Oinas säger också att det lönar sig att klaga tillsammans med andra.
– När en grupp 14-åriga flickor samlas och kritiserar samhällets kroppsideal märker de att andra också oroar sig över samma saker, förklarar Oinas.
– Samma kan man ju göra via internet också. Kanske många som skriver kritiska inlägg på sociala medier egentligen är glada personer.
Så här klagar du konstruktivt
- Hitta en grupp att klaga i. Den får gärna bestå av likasinnade eftersom det ger trygghet och stöd.
- Börja nära. Tänk på vad som är jobbigt i relationen med din pojkvän eller din mamma. Eller vad som känns svårt och omotiverande i studierna. Därifrån kan du sedan börja fundera över större mönster.
- Var smart i din analys. Öva dig på att bli bättre på att klaga på ett fiffigt sätt istället för att bara rabbla upp vad som är dåligt.
- Klaga frimodigt, men inte så att du tappar hoppet eller känner dig själv som ett offer.
Att var och en är sin egen lyckas smed stämmer inte helt tycker Oinas. Alla föds inte med samma förutsättningar och det finns ett större mönster som påverkar det som sker. Man ska ändå inte tänka på sig själv som ett offer eller hitta på konspirationsteorier om hur systemet påverkar allt. Enligt Oinas gäller det att hitta en balansgång mellan att skylla på sig själv och att skylla på systemet.
– Vi borde tänka på att till exempel unga flickors illamående inte är en privat sak, utan att det finns system som orsakar problemen. Därför kan samhället göra något åt saken.
Visst ska man också vara tacksam för det man har. Oinas påpekar att vår lutherska tradition idealiserar ödmjukhet. Men att sitta med sina vänner och gnälla över saker som är fel är hälsosamt. Det är ett sätt att avbelasta sig den press man känner.