Milstolpen för halva tiden av mitt utbyte närmar sig, och samtidigt som jag har hunnit uppleva otroligt mycket har tiden verkligen flugit förbi. Jag studerar vid University of Western Australia i Perth, som ligger på den västra, mindre “turistiga” kusten av Australien. Perth är den soligaste staden i Australien, med sol upp till 12 timmar om dagen. Staden toppar dock därför även statistiken för hudcancer och de första veckorna jag var här kändes det som att jag behövde bada i solkräm för att överhuvudtaget kunna vistas utomhus. Under mina två månader här har det regnat ungefär två gånger och de molniga dagarna kan jag räkna på en hand.
Den första chocken jag hade var definitivt klimatet. Det var extremt hett dygnet runt och solen gassade från morgon till kväll. Vid det här laget har jag vant mig vid att vistas i omkring 35 grader dagstid och då det sjunker till 25 grader på kvällarna klär jag på mig en tröja. Det andra hindret jag hade att överkomma var att lära mig att dricka kranvattnet. De första veckorna var jag väldigt uttorkad, som en följd av både klimatet och oviljan att dricka vattnet som smakade horribelt jämfört med vårt finska vatten.
Jag bor på ett internat precis bredvid universitetet. Jag har ett eget litet sovrum, men delar badrum och kök med fyra andra utbytesstudenter. I min hyra ingår 14 måltider varje vecka och vanligtvis betyder det att jag äter lunch och middag i matsalen. Maten är relativt bra, trots att det mesta är friterat och jag saknar att äta fisk otroligt mycket. Det bästa med att bo på internat är att konstant vara nära andra utbytesstudenter men samtidigt är jag bortskämd med så mycket bättre för mindre pengar hemma. Något som detta utbyte verkligen har öppnat mina ögon för är hur otroligt lyckligt lottade vi är i Finland. De flesta av mina nya vänner betalar enorma summor för sin utbildning och sitt utbyte, och här sitter jag, med gratis utbildning men studiestöd, bostadsbidrag och en stor summa betalad av universitetet.
För att vara helt ärlig spenderar jag inte mycket tid på att verkligen studera. Jag siktar inte på höga vitsord i mina kurser och jag prioriterar att vara social. Jag tenderar att fastna i matsalen tillsammans med andra utbytesstudenter i timtal, jag har spelat pinsamt mycket biljard utan att bli det minsta bättre på det och jag har gått med i både ett volleybolls- och ett fotbollslag. Jag har festat en hel del, förklarat att finlandssvenskar existerar otaliga gånger och lärt mig massor om andra länder. I skrivande stund är jag i själva verket nyligen hemkommen från att ha spenderat en veckas semester på Bali. Mitt motto här är väl lite att säga ja till allt, tills pengarna tar slut. Enbart tanken av att lämna denna härliga stad och människorna jag har träffat ger mig ångest. Jag trivs som en fisk i vatten och hade enkelt kunna stanna betydligt mycket längre om jag hade möjligheten.
Texten är skriven av vår utbyteskorrespondent Julia Rehn.