I valdebatten deltog åtta panelister; Silja Borgarsdóttir Sandelin (SFP), Marko Ekqvist (Sannf), Veera Hellman (Saml), Jonne Juntura (SDP), Silvia Modig (Vf), Saga Nyrén (Pir), Bicca Olin (Gröna) och Elina Sagne-Ollikainen (Fp).
Personer med en intellektuell funktionsnedsättning eller funktionsstörning lever i ett samhälle som är byggt för personer utan specialbehov. Det är här diskriminering får utrymme, något som alla panelister är överens om. Funktionsrätt handlar om att ge en röst åt dem som varken blir hörda eller sedda, samt låta dem vara delaktiga i ett samhälle som strukturellt exkluderar dem. Det handlar om självbestämmanderätt, rätten till att få påverka sitt eget liv och sin vardag. Mänskliga rättigheter, så att säga.
Rätt till arbete och fortsatta studier förverkligas sällan för personer med funktionsnedsättning. Även om det finns personer med intellektuell funktionsnedsättning som jobbar, så är det endast två procent av dem som får lön för sitt arbete.
– Kommunerna och staten borde visa exempel och anställa personer med funktionshinder, säger Silvia Modig (Vf).
Drömmen om en studieplats stöter ofta på hinder, då det finns brist på till exempel tolkar, speciellt finlandssvenska sådana. Tidig pension blir därför ett vanligt alternativ för individer som inte ens hunnit fylla tjugo år.
I Finland finns det en halv miljon människor i behov av lättläst information, vilket inte tryggas enligt lag. Andra minoriteter som invandrare och åldringar kunde även ha stor nytta av lättlästa uppgifter. Alla med funktionshinder kan inte tala, men rätten till kommunikation är väsentlig för att kunna delta i samhället. Det finns en stor brist på talterapeuter i landet och en större satsning på alternativ kommunikation utgör en viktig del av individens självbestämmanderätt.
– Personer med funktionsnedsättning ska inte endast få höras och synas, de borde få vara med och bestämma. Då samhällsreformer utvecklas, ska de personer som berörs få vara med och utveckla dessa från början, säger Bicca Olin (Gröna).
Källa: FDUV