‘’Åk! Det blir så mycket mer än vad man förväntar sig.’’

463
Bild: Unsplash.

Hur många av oss har inte tänkt att det nog skulle vara roligt att åka utomlands för att jobba eller studera? Trots det blir det inte av. Läget känns inte rätt, det känns jobbigt att lämna vänner hemma i Finland. Dessutom är det ju rätt så arbetsdrygt att dels flytta från lägenheten man bor i, dels hitta och flytta in i en ny.

UngInfo ordnar ett evenemang på Luckan i Helsingfors just för oss. För oss som nog skulle vilja åka, men som kanske inte riktigt vågar eller vet vart. Tanken är att unga delger andra unga sina tankar och berättelser kring att just ta sitt pick och pack och bosätta sig utomlands för en tid framöver.

Anna Salonen berättar om sitt Erasmusutbyte i München, Martina Fonselius om sitt volontärarbete i Kapstaden och Elin Sundell om hur det är att vara au pair i Milano och om sitt utbyte i Danmark. Tipsen är många. Att saker har en tendens att lösa sig är en gemensam nämnare i alla berättelser. Det blir inte alltid som man tänkt sig, ofta blir det mycket mer.

Au pair i Milano av en slump

Elin Sundell berättar att hon åkte till Milano av en slump. Hon råkade vinna en fototävling i sin hemstad Karis där priset var en resa till just den staden. Efter lite påtryckningar hemifrån kollade hon med butiken ifall det var möjligt att använda priset till resorna, trots att hon planerade att stanna sju månader och inte bara över ett förlängt veckoslut. Det var det. Sundell sålde sin bil för extra fickpengar och åkte iväg.

– Jag valde att åka som au pair eftersom det är ett lätt sätt att komma iväg. Boende och sådant löser ju sig så, säger hon.

För Sundell var det väldigt viktigt att hitta vänner i Milano, vilket ledde till att hon gick med i diverse grupper för au pairs. Behovet av att ha en bästa vän där fick henne att träffa massor med människor och först efter det började hon utforska staden med omnejd.

”Framför allt upptäckte jag att det är jätteroligt att stå på egna ben”


Sundells utbyte i Danmark såg annorlunda ut än vistelsen i Milano. Det mesta var planerat i förhand och det fanns studiehandledare och tutorer till hands. Sundell berättar att hon därmed snabbare började utforska sin omgivning eftersom hon genast fick en slags grupptillhörighet via skolan.

– På mitt utbyte satsade jag snabbare på att åka iväg på roadtrips och upptäcka staden. Tack vare studierna fick man vänner där, då jag var au pair var jag ju i princip helt ensam. Du får en tjuvstart till att känna sig som hemma genom att de e planerat av någon annan, lyxigare så om du e kortare tid.

Elin Sundell.
Bild: Josefin Flemmich.

Elin Sundells tips för den som känner sig sugen på att åka är att göra det. Det enda som krävs är ett beslut, menar hon. Hon betonar också vikten av att vara ärlig, att berätta hur det känns innan något går snett.

I hennes fall valde hon att avsluta sitt aupairskap litet tidigare än planerat, hon kände att hon redan upplevt det mesta där och huvuduppgiften, det vill säga att sköta barn, var inte tillräckligt stimulerande.

– Kom också ihåg att du är gäst i en annan kultur. Vissa saker kändes jobbiga, I Italien är synen på barnuppfostran annorlunda än i Finland. Det är trots det inte din uppgift att förklara för dem hur man ska göra. Var ödmjuk också i ditt tankesätt, säger hon.

Det Sundell bär med sig från sina vistelser utomlands är en nyfikenhet gentemot sin omgivning. Hon lärde sig att ta reda på vad som händer runt henne och deltar i dag därför mer än gärna i olika evenemang i sin hemstad Helsingfors än vad hon tidigare gjorde.

– Framför allt upptäckte jag att det är jätteroligt att stå på egna ben, säger Sundell.

”Oktoberfest är så mycket mer än bara öltält”

Anna Salonen åkte på utbyte till tyska München. Valet föll på Tyskland eftersom Salonen ville till centrala Europa.

Något som Salonen önskar att någon skulle ha berättat för henne innan hon åkte är till exempel att det nog är en stor fördel att kunna språket. Hon insåg på plats att de inte kunde lika bra engelska som i norden. Före utbytet talade hon inte tyska, i dag kan hon betydligt mer.

– Det är viktigt att kalla sina lärare vid titel och efternamn, sättet man mejlar är också annorlunda än i Finland. Jag blev till exempel tillrättavisad i ett mejl en gång, där mottagaren av mitt mejl uppmanade mig att vara mindre krävande nästa gång, säger Salonen.

Andra tips är att alltid ha kontanter på dig, bankkortet funkar inte överallt. Mängden pappersarbete förvånade henne, det tar mycket längre tid än hemma i Finland. Det kan även vara bra att i mån av möjlighet hålla kvar sitt finska abonnemang, det funkar oftast bättre än prepaid.

Jag rekommenderar alla att resa runt, se så mycket du kan!

Det bästa med Anna Salonens utbyte var allt hon fick se och uppleva. I och med Tysklands centrala läge hade hon möjlighet att resa en del och besöka närliggande länder. Maten var jättegod och den internationella miljön gav henne möjligheten att utveckla en god kulturell kompetens.

– Jag växte mycket som person, tröskeln för att åka i väg är lägre än tidigare. Dessutom insåg jag hur bra vi har det här i Finland, hur allt fungerar här.

Anna Salonen.
Bild: Josefin Flemmich.

Något hon överraskades av var konceptet Oktoberfest. Det var som ett stort nöjesfält och målgruppen är betydligt större än bara öldrickare, festen är till för alla.

Vad beträffar studierna påminner Salonen om att allt inte blir som man tänkt sig. Även om hon valt kurser redan hemma i Finland visade sig det på plats att de inte riktigt motsvarade hennes förväntningar. Hon fick trots det största delen av kurserna tillgodoräknade.

Ifall Salonen skulle åka igen finns det något som hon skulle göra annorlunda.

– Jag skulle söka mycket fler stipendier. Det tänkte jag inte på då, säger hon. 

Volontärarbete i Sydafrika

Martina Fonselius tillbringade sex veckor i Kapstaden där hon jobbade med barn. Hon hade aldrig rest längre bort än inom Europa och hon hade aldrig heller rest ensam tidigare. Att volontärarbeta var något hon däremot funderar på länge, och då hon hittade en organisation som kändes rätt beslöt hon sig för att åka. Hennes mamma var däremot lite orolig, men mest för att hon antog att Fonselius sedan kommer bli biten av resflugan och vilja åka iväg hela tiden.

– Jag betalade en summa pengar i utbyte mot att någon ordnade allting. Det var värt det, eftersom det var min första gång.

Väl framme i Sydafrika bodde alla volontärer i samma hus där en man tog hand om dem. Det var hur mysigt som helst, menar Fonselius. Allt som allt hade huset plats för 60 personer, men de var aldrig så många.

Fonselius jobbade med 5-6 åriga barn. Allt som allt ingick 25-30 barn i gruppen med två lärare och hon som volontär. Personalen uppskattade volontärerna väldigt mycket. Fonselius var från första början beredd på att det skulle vara annorlunda än i Finland.

Något hon tyckte var märkligt var att barnen inte fick tala under lunchen. Även om det var mycket striktare där än hemma anser Fonselius att det var spännande att uppleva kulturskillnaderna.

Martina Fonselius.
Bild: Josefin Flemmich.

I och med att arbetsdagen gick mellan 9 och 13 kunde Fonselius åka på utfärder och upptäcka Kapstaden. Mannen som ägde huset ordnade, mot betalning, expeditioner för volontärerna

-Jag gjorde så mycket jag hann och hade råd med. Jag rekommenderar alla att resa runt, se så mycket du kan!

Det jobbigaste med vistelsen i Kapstaden var nog att alltid måsta vara lite på sin vakt, menar Fonselius. Under de veckor hon var där var det torka i Sydafrika, så vattenanvändningen var begränsad.

-Då tänkte man nog på hur enkelt vi har det hemma i Finland.