Sannfinländarna har en tyngdpunkt på teknisk och naturvetenskaplig forskning i sitt program. Studenter som kommer hit från länder utanför EU och EEA, samt från Schweiz ska också betala terminsavgifter som motsvarar riktiga kostnader och ideologiskt trams ska avskaffas.
– Hela vetenskapsområden är inte trams, säger Sakari Puisto, politisk planerare för Sannfinländarna som själv har disputerat i fysikalisk kemi vid Cambridge universitet.
– Däremot kan delar av undervisningen och forskningen i vissa ämnen vara ideologiskt snedvridna.
Puisto lyfter upp som ett exempel det hur genusvetenskapliga artiklar med helt påhittat och ytterst konstigt innehåll publicerades i flera vetenskapliga tidskrifter. Om avgifterna säger Puisto att det enligt lagen räcker med en terminsavgift på 1 500 euro per läsår, vilket absolut inte täcker kostnaderna.
Vänsterförbundet har en vision om demokrati i universitetssamfundet. I de beslutsfattande organen skulle en tredjedel vara studenter, professorer respektive övriga samfundsmedlemmar. En majoritet av styrelsen för universitet borde komma från universitetet.
Fakta: Styrelsen för och terminsavgiften vid Helsingfors universitet
Till exempel vid Helsingfors universitet kommer för närvarande sju medlemmar inifrån universitetet och sex utifrån. De externa medlemmarna är:
Tarja Halonen, president – ordförande
Ilona Herlin, docent
Tommi Laitio, sektorchef för kultur och fritid på Helsingfors stad
Ilona Riipinen, professor
Jussi Pajunen, överborgmästare
Teija Tiilikainen, direktör för Utrikespolitiska institutet
Terminsavgiften är vanligtvis 15 000 euro per läsår vid Helsingfors universitet.
De gröna vill öka utgifter för forskning och utveckling (FoU-utgifter) till 4 procent av bruttonationalprodukten. I fjol beräknades de vara 2,7 procent av BNP. Hälften av unga årskullar är redan högutbildade, men De gröna vill höja andelen ytterligare så att den blir betydligt högre än 50 procent. Partiet vill även slopa kvoten för förstagångssökande, erbjuda avgiftsfri utbildning för dem som inte har fått sin första högskoleplats och även avskaffa kravet på studiepoäng. I det nuvarande systemet måste studenten avlägga minst 45 poäng per läsår, dvs. tre fjärdedelar av poängen som staten rekommenderar. Annars avbryts betalningen av stöd. Normalt rekommenderar staten att 60 studiepoäng avläggs, vilket motsvarar ett heltidsarbete.
Statsfinansieringen har legat på samma nivå under de senaste åren, men De gröna skulle igen ta i bruk ett universitetsindex. Även basbeloppet som indexet utgår ifrån skulle förhöjas. I ett index finns det ett basbelopp och en köpkorg som består av vissa tjänster och service. Även inflationen beräknas på basis av en köpkorg, men i den finns det andra tjänster och varor. Till exempel utgör arbete som lågutbildade utför en större del av den generella inflationsköpkorgen än av universitetsköpkorgen. Statsfinansieringen skulle därefter öka i takt med inflationen av tjänsterna och servicen i universitetens köpkorg, medan den sjunker nu realt så att universitetens köpkraft försämras.
– Den avgiftsfria utbildningen skulle få studierna att framskrida om man har inte fått en första studieplats. Det går att bedriva studier även nu, men många har inte råd med det, säger Riina Lumme, stadsfullmäktigeledamot i Åbo för De gröna. Lumme är en av de två personer som var ordförande för förberedningen av partiets utbildningspolitiska program.
Nu kostar det 15 euro att avlägga ett studiepoäng, vilket innebär 900 euro för ett års heltidsstudier.
Partiet ser avskaffandet av poängkravet som ett steg mot basinkomst.
– Vi strävar efter basinkomst, och studiestödet skulle bli ett likadant stöd som andra socialbidrag, till exempel arbetsmarknadsstöd och inkomstrelaterad dagpenning. Utöver det skulle man inte behöva oroa sig över studiepoängen och att man tjänar för mycket för att få studiestöd.
Lumme tror inte att andelen studenter blir så hög att en del börjar ha för dåliga kunskaper för att kunna studera.
Hon ser ett egenvärde i studierna.
– Man skulle studera för andra orsaker än att få ut papper, säger Lumme.
SDP vill att ett universitetsindex tas i bruk igen. Programmet innehåller till stor del abstrakta mål såsom återskapande av forskningens och vetenskapens ära.
Likt De gröna vill Samlingspartiet öka anslag för forskning och utbildning till 4 procent av bruttonationalprodukten. Som ett högerparti vill Samlingspartiet att universiteten kan välja mellan ett bredare utbud av sätt att skaffa privat finansiering och att examina anpassas bättre för arbetslivets behov.
Centern vill att varje landskap ska ha minst en högskola. Centern vill också se mera digitala kurser på gemensamma plattformar. Det här motiverar de med att undervisningen då skulle vara oberoende av plats och tid. Vilket kanske skulle hjälpa högskolorna utanför Helsingfors.
Svenska folkpartiet vill höja inkomstgränsen för studiestöd med 50 procent. Numera är den 11 973 euro per år om man erhåller stöd för 9 månader per läsår, vilket är den vanligaste situationen. Även beloppet skulle höjas. Partiets program liknar mycket programmen många andra partier har. Till exempel anser SFP att utgifterna för forskning och utbildning ska höjas till 4 procent av BNP. SFP skulle finansiera med en bred bas vidareutbildning av arbetskraft så att såväl universitetet, arbetsgivaren som arbetstagaren står för notan.
Kristdemokraterna vill satsa på robotik, ren teknologi, digitalisering, bioekonomi och hälsoekonomi. Det kunde finnas även mer flexibla utbildningsmöjligheter.
Bild: Janne Peuhkuri
Artikeln har ändrats tis 9/4 kl. 11.34 och 14.35. Kravet på studiepoäng har förklarats, språket har korrigerats och ordningen mellan partierna har ändrats.