Stass Skopin är en 21-årig göteborgare som studerar systemvetenskap på andra året vid Göteborgs Universitet. Han har spelat datorspelet League of Legends ända sedan 2012, där han spelar under namnet Stenbosse. Skopin professionella karriär började med hans deltagande i i mindre online-turneringar samt olika LAN-turneringar runtom i Sverige. Han anser själv att han spelat på semiprofessionell nivå sen år 2015.
Sedan dess har han bland annat representerat Sverige i amatörvärldsmästerskapet i Sydkorea. I början av detta år skrev Skopin under ett kontrakt med det finska e-sportlaget Nyyrikki White, en avdelning av Nyyrikki Esports. Nyyrikki White vann den finländska ligan i League of Legends i februari och avslutade den nordiska ligan på en andra plats. För tillfället förbereder de sig för EU Masters Play-In. De är det första laget som representerar Finland i denna liga, något som Stass hoppas att skall ge dem ett övertag då de flesta lag antagligen kommer att underskatta deras kunskap.
Problemet är att vi har olika språk. En turnering där kommentatorerna är tvungna att tala engelska drar inte lika många tittare som exempelvis den spanska ligan där de kan tala spanska.
Laget består för tillfället av tre finländska spelare, en tjeckisk spelare samt Skopin som ännu bor och studerar i Göteborg, Sverige. Varje lag består av fem spelare. Enligt reglerna för den nationella finska ligan så måste varje lag ha minst tre finländare. God kommunikation är viktigt, speciellt i snabba och intensiva situationer. Detta är dock inget problem enligt Skopin som menar att ett internationellt lag är relativt vanligt inom ligorna i Europa och Nordamerika. Kommunikationen mellan spelarna fungerar då på spelarnas lingua franca, oftast engelska.
Spelarnas geografiska skillnader sätter sina spår i lagets träning och i matcher. Bortsett från stora matcher, som exempelvis den nordiska ligans final som spelades i Stockholm, spelar och tränar Nyyrikkis spelare hemifrån. Tre till sex timmar per dag, cirka fem dagar i veckan tränar Skopin med laget. Nyyrikki White har tre olika tränare. Deras roll är att hitta träningspartners samt att förbereda laget för varje match. Träningarna är oftast träningsmatcher, så kallade ”scrims”, med andra lag. I dessa matcher övar respektive lag på specifika strategier eller olika champions. En champion är en spelbar karaktär med olika styrkor och svagheter. Utöver träningsmatcherna har laget även sessioner där de analyserar tidigare spelade matcher.
– Min relation till tränarna är bra då jag när som helst på dygnet kan fråga något jag undrar eller komma med åsikter om vad jag tycker vi borde träna på eller om jag anser att något inte fungerar i laget så de kan komma med förslag över vad vi kan göra för att få det bättre, säger Skopin.
Träningarna måste balanseras med Skopins studier, något som han inte tycker är så problematiskt. I Nyyrikki fyller alla spelare i en kalender enligt deras tillgänglighet. Genom detta kan man planera spelandet kring studierna och vice versa. Ifall lagets framgång fortsätter i den takt som den hittills gjort, och ett heltidsjobb som e-sportspelare skulle vara möjligt skulle Skopin vara redo att avbryta studierna.
En tränare i vanlig sport ses som en förebild, man följer hens råd och hen hjälper till under sportens gång. I e-sport är tränaren mer distanserad.
E-sporten är en sportgren som växt mycket under de senaste tio åren. Den europeiska ligan, LEC, har enligt Skopin lagt in mycket tid och pengar på att människor skall kunna leva på spelandet ifall man är på tillräckligt hög nivå. Det finns även flera olika möjligheter för att förbättra sportens position i Norden.
Det största problemet för de bolag som valt att satsa på e-sporten genom sändningar på tv eller internet anser Skopin vara språkbarriären.
– Problemet är att vi har olika språk. En turnering där kommentatorerna är tvungna att tala engelska drar inte lika många tittare som exempelvis den spanska ligan där de kan tala spanska, säger Skopin. Sändningarna har helt enkelt inte lika stora tittarsiffror i jämförelse med Spanien, Polen eller Tyskland.
Sportens popularitet är dock inte en central punkt för Skopin. Han spelar för tillfället huvudsakligen för att det är roligt, något som han även skulle göra ifall intresset för League of Legends skulle sina hos tittare eller sponsorer.
Takala sitter i år för tredje året i rad som vice ordförande i finska e-sportförbundet SEULs styrelse, och har på så sätt mera insikt från insidan av den finländska e-sportplanen. E-sport har han ändå sysslat med sedan början av 2000-talet, då han började spela Counter Strike, som än idag är det mest populära spelet inom finländsk e-sport. Förutom att han jobbar med påverkningsmöjligheter inom e-sport, så är han även tränare för e-sportlag i Counter Strike.
– Men nog har jag sysslat med spel sedan år -92 eller -93, när de första hemdatorerna och spelkonsolerna kom, säger Takala.
Tidigt insåg Takala att han vill vara med och förändra spelkulturen mer än genom att bara spela.
– Jag märkte som ung att det inte riktigt fanns något sätt att syssla med e-sport på ett hälsosamt sätt, förklarar Takala.
Takala ville ha någon som kunde sporra och förklara att man kan ta sig till ett lag och till professionalitet genom tillräcklig träning. Hans målsättning är att själv vara en sådan som tränare och förebild. Tränarna i Finland är än så länge främst före detta spelare, som velat stanna kvar i spelvärlden och utveckla såväl sig själva som andra spelare.
Nog har jag sysslat med spel sedan år -92 eller -93, när de första hemdatorerna och spelkonsolerna kom.
En tränare för ett e-sportlag är ändå någon som analyserar mera än tränar. Takala förklarar att en tränares främsta uppgift är att följa med motståndarlaget och dess rörelser, och sedan bygga upp det egna lagets spel utgående från det.
– Sen bildar ju tränarna sitt eget lag i princip, i vilket det ingår åtminstone en tränare, en personlig tränare som drar fysikträningar och en mental tränare, som tillsammans jobbar för att hålla ihop laget, förklarar Takala.
Takala har själv en bakgrund inom sport och har sysslat med höjdhopp på FM-nivå. Han tycker att en e-sporttränare är mindre av en förebild än den traditionella sportens tränare.
– En tränare i vanlig sport ses som en förebild, man följer hens råd och hen hjälper till under sportens gång. I e-sport är tränaren mer distanserad, säger Takala.
Under en match i Counter Strike, som är spelet som Takala främst spelar, får till exempel tränaren inte tala med laget under spelets gång.
– En av lagets fem spelare fungerar sedan som en ”in-game leader”, som före matchen har kontakt med tränaren och diskuterar strategier och taktiker. Tränaren talar med laget egentligen endast under timeouts och efter matchen, förklarar Takala.
Takalas senaste lag består av pensionärer, som i princip aldrig sysslat med e-sport över huvud taget. Det hela handlar om ett marknadsföringsprojekt för teknikföretaget Lenovo som i slutet av 2017 startade upp ett seniorlag i Sverige. Året därpå ville Lenovo Finland grunda sitt eget lag, och sedan ordna landslagsmatcher mellan de två seniorlagen. I det skedet blev Takala inblandad.
– Oftast har man ju någon sorts bakgrundskunskap då man går med i ett lag, alla kan ju springa eller sparka boll på något sätt som man kan jobba med. Men de här kunde ingenting, vissa hade aldrig handskats med mus och tangentbord tidigare, säger Takala och skrattar.
Jag märkte som ung att det inte riktigt fanns något sätt att syssla med e-sport på ett hälsosamt sätt.
Seniorlaget har fått en hel del uppmärksamhet, och trots att de inte var de bästa på att spela så var kommunikation deras absolut starkaste sida. Det här har enligt Takala varit en sporrande grej för aktiva ungdomar. Dessutom har Pensionärsförbundet nappat på idén, och för tillfället har de lyckats sätta ihop två stycken Counter Strike-lag, som snart ska börja träna tillsammans. Dessutom tycker Takala det har varit roligt att se hur motiverade seniorerna själva har varit att lära sig nya saker. Han säger själv att det är det roligaste projektet han varit med om.
– General Ulla, som hör till det första seniorlaget i Finland, tyckte till en början att det var förskräckligt att man måste skjuta så otroligt mycket. Nu när vi startade igång laget för nästa säsong konstaterade hon att hon blir stressad över att inte döda alla på spelplanen, skrattar Takala.