Aldrig har Oscarsgalan varit så diversifierad som i år, kvinnor tog hem rekordmånga priser, till och med registatyetten som vanligtvis brukar vara en extremt mansdominerad kategori historiskt sett. Ändå så sjunker tittarsiffrona och intresset för Oscarsgalan för varje år som går. Orsaken debatteras vilt, men ingen självklar anledning verkar finnas. I år kan man så klart skylla på covid-19 och dess allomfattande samhälleliga effekter, men det är inget svar som är tillfredsställande i längden. En möjlig korrelation kan däremot vara streamningtjänsternas växande industri, en industri som vuxit i samklang med Oscarsgalans sjunkande tittarsiffror. På ytan är det kanske inte självklart varför det skulle existera en växelverkan mellan dessa två, men om man gräver lite djupare så kan man se att det här skiftet inte bara är godtyckligt utan faktiskt visar på förändringar i attityder och beteenden hos konsumenten.
Film är inte längre något heligt, där biografen representerade det självklara mediet för att konsumera denna visuella konstform. Numera sitter vi hemma i vår bekväma soffa och låter oss inte skämmas när vi stundtals pauser filmen för att kolla det senaste instagramflödet, spola framåt genom de långsamma delarna eller bara växla över till tionyheterna. Du är fri att tygla konstverket på dina egna villkor, avskilt i ditt egna hem. Detta är så klart inget konstigt, det är däremot en produkt av progressiv teknologisk utveckling som ser till att möjliggöra denna typ av bekvämlighet. En bekvämlighet som vi så klart inte tackar nej till.
Du är fri att tygla konstverket på dina egna villkor, avskilt i ditt egna hem.
Frågan är snarare vad detta tydliga konsumtionsskifte får för effekter på film som konstform – ett konsumtionsskifte som dessutom accentuerats av coronasituationen. Vi konsumerar mer visuella medier än vi någonsin gjort tidigare, samtidigt som allt bara är ett musklick bort. Attityderna gällande visuell bild som konstform urvattnas på så sätt och det som värdesätts är istället om videon, filmen eller klippet är underhållande (annars “swipar” vi bara till nästa på grund av vårt dopaminstyrda sinne). Detta är ett symptom av det postmoderna informationsflödet där vi hela tiden pumpas på information, men där mening istället urholkas som filosofen Jean Baudrillard konstaterade i sin kända bok Simulacra and Simulation. Enligt Baudrillard så slukas medieinnehållets budskap snabbare än det kan återinjiceras på grund av det överväldigande flödet av konstant information. Slutsaten blir att mer information motsvarar nödvändigtvis inte mer mening, utan det förvirrar och överhettar snarare tittaren.
Hur är det här kopplat till Oscarsgalan kan man då fråga sig? Till att börja med så påverkar friheten att exakt välja var, när och hur man konsumerar film attityden man har om film. Vi ser inte längre film som något upphöjt konstverk vi tillsammans ska gå och beskåda på den vita duken, utan vi ser det som en konsumtionsvara i underhållningssyfte. Oscarsgalan har alltid varit kopplat till filmvärldens crème-de-la-crème och när vi har tusentals filmer ett musklick bort och bara vill bli kortvarigt underhållna så tar vi istället första bästa serie på Netflix. Det finns därmed inte samma sug längre efter konst- och kritikerrosade filmer, åtminstone inte i samma utsträckning som förut. Streamningtjänsternas makt över våra konsumtionsmönster och över vad som anses vara bra eller dålig film bör därför inte underskattas.
Skribent: Tomas Linders von Kantzow