När coronakrisen blev ett faktum var teatrarna några av de första att stänga portarna för allmänheten. Detta var något som snabbt ledde till oro bland arbetarna inom branschen men också något som öppnade upp för nya möjligheter och alternativa föreställningar digitalt.
– Det har ju plötsligt hänt helt jättemycket nytt inom branschen. Den har anpassat sig jättefort och börjat göra en hel massa digitalteater och andra digitala projekt, berättar produktionskoordinatorn Emma Mether från Svenska Teatern.
Vi har talat med flera aktörer inom branschen för att ta reda på mer om läget. På vilket sätt har teaterarbetare fått anpassa sig utifrån de rådande omständigheterna? Och hur har det fungerat med en publik på distans?
Emma Mether berättar att de digitala föreställningarna mer har varit ett sätt att få sin röst hörd och visa att branschen fortfarande finns kvar.
Coronaåret har skapat stora ekonomiska påfrestningar både hos frilansare som fastanställda, något som arbetarna inom branschen vittnar om att de inte fått tillräckligt med vare sig stöd eller information angående.
Mether säger också att skillnaden mellan film och teater är den fysiska kontakten till publiken, och att det samröret inte går att skapa digitalt.
– Alla som jobbar inom teatern, det är ingenting dem drömmer om mera än att få publiken tillbaka och spela igen för en livepublik, och komma tillbaka till hjärtat och själen av scenkonst, säger regissören David Sandqvist.
Producent: Dariia Zadvorska
Foto: Rebecka Rahikainen
Klipp: Alex Savander
Ljud: Leo Harald
Skribent: Emelie Jönsson