Finns det plats för finlandssvenska skådespelare på scen?
Skådespelarbranschen är väldigt eftertraktad och få antas till den finlandssvenska utbildningen. Ändå tilldelas många av rollerna på finlandssvenska teatrar finskspråkiga och svenska skådespelare, men varför inte satsa på att anställa fler finlandssvenskar?
Det finns få svenskspråkiga teatrar i Finland. Numera anställer de också många finskspråkiga och svenska skådespelare. Den finskspråkiga skådespelaren Minttu Mustakallio spelade en av huvudrollerna i Svenska Teaterns produktion av Själarnas ö. Den svenska skådespelaren och musikalartisten Alexander Lycke har medverkat i bland annat musikalen Chess, också på Svenska Teatern.
På frågan om varför svenska teatrar och produktionsbolag väljer att anställa skådespelare från Sverige och finskspråkiga skådespelare svarar skådespelaren och musikern Mia Hafrén, som varit i branschen i över 20 år, att det finns flera rimliga anledningar.
— Jag tror att det finns flera orsaker till det. Just när det kommer till de svenska skådespelarna tror jag att det handlar om musikaler. Det finns färre musikalartister i Finland, även om det kommer fler och fler. Det är öppna provspelningar, det är inte meningen att man enbart riktar sig in på finlandssvenska skådespelare och sångare utan det är öppet för alla, säger Hafrén.
Hafrén menar att det finns fördelar med arbete över språkgränserna. Det skapar samarbete, inkludering och framför allt möjligheter.
— Då det kommer till finskspråkiga så tycker jag att det är bra att man öppnar upp. Finskspråkiga som kanske inte talar perfekt svenska har möjligheten att spela på svenska. Det ger också svenskspråkiga en möjlighet att spela på finska. Det raserar murarna för vem som ska spela i vilket fack. Så jag tror att allt sånt här är positivt, säger Hafrén.
Spännande för de som ska in i branschen
För Mia Hafréns dotter Livia Wikström är ansökan till teaterhögskolan i Helsingfors aktuell just nu. För henne handlar det inte om att branschen är svår att komma in i, utan att det är branschen hon vill välja och den råkar vara svår.
Wikström poängterar att den svenskspråkiga teaterscenen är jätteliten i Finland. Sett till teatrar handlar det om några stycken, flest i Helsingfors och Åbo. När det kommer till film finns det otroligt lite grejer på finlandssvenska, ett tiotal filmer och serier har producerats under de senaste åren. Enstaka skådespelare kan få roller i Sverige, ofta som finlandssvenskar i serier eller filmer.
— Som sagt är det en otroligt liten scen, det är ju såklart jättesynd. Jag tycker att det alltid ska finnas rum för konst, säger Wikström.
Utbildningen är eftertraktad och resurserna begränsade
Skådespelarkonst är en av de dyraste utbildningarna att upprätthålla i Finland och resurserna är begränsade. Man kan studera på kandidat- och magisternivå i Finland på teaterhögskolan i Helsingfors och på Tampereen yliopisto. Teaterhögskolan i Helsingfors är den enda som ger kandidat- och magisterutbildning i skådespelarkonst på svenska. Antagningen till kandidatprogrammet sker vart tredje år till den svenska linjen och varenda år till den finska linjen. Bägge linjerna har plats för tolv nya studerande.
— Det känns ju såklart jobbigt. Det gör hela ansökningsprocessen så hemskt mycket längre, tolv platser vart tredje år är väldigt lite. Dock tror jag inte att det påverkar folks “söklust”, säger Wikström.
Enligt Aune Kallinen, professor på Teaterhögskolan i Helsingfors, beror antagningen av studerande vart tredje år på att skolan inte har resurser att utbilda mer än två svenskspråkiga grupper samtidigt (dvs. kandidat- och magisterstuderande). Kallinen säger också att den svenskspråkiga teaterkonsten inte behöver fler studerande.
Mia Hafrén anser att det närmast handlar om att det är svårt för svenskspråkiga skådespelare att få jobb i Finland.
— Fältet är fullt, men samtidigt faller det bort stora delar av åldersgrupper då man tar in var tredje år, förr har det varit vartannat år, säger Hafrén.
Branschen i en stabil utveckling
Varken Hafrén eller Wikström tror inte att det i nuläget kommer att satsas mer resurser på skådespelarutbildningen i Finland. Hafrén poängterar också att om man plötsligt skulle börja utbilda fler skulle det finnas en massa arbetslösa skådespelare.
Framtiden för kulturscenen ser dock inte så dyster ut som den låter, både Hafrén och Wikström ser ändå en utveckling inom branschen.
— Jag tror att branschen ändras i den grad att den blir mer digitaliserad, dessutom tror jag att fler kommer bli mångsysslare. Sättet man använder konsten på kommer att breddas, säger Wikström.
Hafrén påminner om att teatern är till för att spegla samhället och att vissa delar av samhället förändras hela tiden. Om teatern inte följer med så tappar den sitt syfte. Wikström instämmer och menar att samhället gestaltas på olika sätt genom teatern, vare sig det är genom dans eller humor.
— Det ger oss perspektiv och möjlighet att kollektivt uppleva saker. När man får sitta bredvid en annan människa som man inte ens känner så skrattar man åt samma sak som händer på scenen. Kanske ett skratt som är fyllt med något minne eller gemensamma tankar. Då får vi en känsla av att vi hör ihop, säger Hafrén.