Min pappa, DJ Palle
Paul ”Palle” Rökman har varit DJ i över 40 år. Med artistnamnet DJ Palle gjorde han karriär på 70- och 80-talet. Han var aktivast i sin ungdom och slog även ett finskt rekord genom att spela vinyler 80 timmar i sträck. Än idag som 63-åring spelar han skivor, både hemma och på spelningar. DJ Palle har bidragit mycket till att musik har varit så närvarande under min uppväxt, eftersom han är min pappa.
Vardagsrummet hemma i Hangö är fyllt med både vinyl- och cd-skivor och det är inte ens en tiondel av alla skivor pappa äger. Han blev intresserad av musik redan som barn och popmusik hade en omedelbar inverkan på honom. Han köpte sitt första egna album som 11-åring och har samlat sedan dess. Jag har försökt att köpa vinyler i present till honom, men han hinner alltid köpa dem först.
Slog finskt rekord
Pappa gjorde sina första spelningar redan som 14-åring. Han började sin karriär på skolans fester men när han i februari 1977 slog ett finskt rekord tog hans karriär fart ordentligt. Tillsammans med sin vän Kari bestämde han för sig att spela vinyler 80 timmar i sträck. De två 17-åringarna fick lov att använda Hangö ungdomshus utrymmen och på måndagen klockan 10 satte pojkarna igång med Bill Haley & The Comets låt “Rock Around The Clock”. Musik spelades oavbrutet och på torsdagen klockan sex på kvällen hade de spelat över 1200 låtar. Bilden från rekordet finns på vår vardagsrumsvägg i Hangö, strax under en klocka gjord av en vinylskiva.
– Vi levde huvudsakligen på kaffe och cigaretter, berättar Palle.
Rekordet fick mycket uppmärksamhet och det satte igång pappas karriär. Som 17-åring började han göra riktiga spelningar på restauranger. När jag var 17 jobbade jag på Burger King, så man kan ju påstå att pappa är smått coolare än jag.
”Man fick hela tiden jobba på”
Pappa berättar att dåtidens DJ gjorde mycket mera fysiskt jobb än den moderna DJ:n. Han hade alltid två vinylspelare så att han kunde spela musik oavbrutet. Konstant letade han bland skivorna för att hitta nästa låt att spela. På vinyler måste man även leta fram låten från spåret, så pappa minns att han fick hela tiden jobba på. Det här syns på en hel del vinyler vi har hemma, vissa skivor är så slitna att de inte längre går att spela.
Efter några år av spelningar i Hangö fick pappa ett heltidskontrakt som DJ år 1982. Efter ett år konstaterade han att det inte längre var lönsamt, så DJ-yrket blev en hobby istället. Han minns ännu karriärens höjdpunkter, vilka som var hans bästa spelningar. Trots att höjdpunkterna är från 40 år sedan, minns han detaljer och responsen han fick efter sina spelningar. Jag fick äran att ta del av spelningarna han gjorde i påskas, och fick då också höra responsen han fick från publiken. Flera kom för att tacka honom för en lyckad spelning, vissa var även imponerade att han faktiskt spelade vinylskivor.
Dagens DJ:ar skiljer sig mycket från dåtidens. Digital musik är mycket lättare att spela och svårare att misslyckas med. Då man spelar vinylskivor kan misstag lätt uppstå. Man måste vara väldigt försiktig med vinylskivorna och spelaren, som barn fick jag inte röra någondera. Jag har först under det senaste året lärt mig att spela vinylskivor, och då fått höra tusen gånger att jag måste vara försiktig.
”Vinyltrenden kommer öka”
Vinyler började försvinna då den digitala musiken började ta över, men de senaste åren har vinyler börjat trenda igen. Idag släpper alla stora artister sina album även på vinyl. För vissa har vinyler blivit en samlarhobby, men Palle anser att vinyler har en helt annan känsla än vad digital musik har. Han tror att vinyltrenden inte bara kommer att fortsätta, utan att den kommer att öka.
– Då man köper en vinylskiva får man en massa material utöver skivan. Man kommer in i musiken på ett helt annat sätt. Dessutom är det en helt annan känsla att ha ett fysiskt album, anser Palle.
Min pappa, DJ Palle, skulle kunna berätta om sina DJ-historier och musik hur länge som helst. Som tur är jag hans dotter, för jag kan också lyssna på dem hur länge som helst. I år fick jag äntligen ta del av hans spelningar. Pappa spelade samma låtar som han hade spelat hela min uppväxt, men det var en helt annan känsla att få höra honom spela dem för en publik. Jag hoppas verkligen att de inte var de sista spelningarna jag var med på