Det är tisdagen den sjunde april, klockan är 18.00. Kvällsfritiden har just påbörjats i båtplutonen. Jag väntar på Celinn Westerholms telefonsamtal. Hon tjänstgör på båtförarlinjen vid Nylands brigad. Westerholm och resten av båtplutonen befinner sig inte på garnisonsområdet, utan någonstans nära hamnen vid Hangö udd. Det exakta läget är hemlig information. Westerholm ska berätta för mig om sina erfarenheter av livet i militären.
– Jag ville rycka in för att testa mina egna gränser. Eftersom Nylands brigad är den enda svenskspråkiga brigaden träffar man människor från hela landet. Man kommer säkert också ha mycket nytta av militärtjänsten i arbetslivet. Och om det faktiskt hände något, skulle jag veta hur man hjälper sitt land, säger Westerholm.
Kvinnor kommer till Nylands brigad från alla håll i Svenskfinland. De har olika livsstilar, utbildningsbakgrunder och framtidsplaner. Det ser ändå ut att finnas en gemensam nämnare för alla kvinnor i militären: en vilja att testa sina gränser, en vilja att utvecklas genom utmaningar. Letande efter oförglömliga erfarenheter.
Militärtjänsten gick inte enligt planerna för Westerholm. Hon ryckte in redan i juli förra året, men efter ett par månader i tjänsten fick hon en stressfraktur i höften. Hon var tvungen att avbryta tjänsten, men kom tillbaka med den följande kontingenten.
– Det kändes skit. Jag ville aldrig i livet åka hem, fast vår utbildare hade rekommenderat det redan tidigare. Jag hade inte förväntat mig att det skulle hända.
Hög motivation. Det är verkar också vara något som förenar kvinnorna i militären.
Namn: Celinn Westerholm
Ålder: 20
Militärgrad: Underofficerselev
Uppgift: Båtförare
Bästa minnet från beväringstiden: Grundutbildningsperioden som helhet. Kurser som Centret för sjösäkerhetsutbildning ordnar har också varit intressanta.
Sämsta minnet från beväringstiden: Att avbryta tjänsten.
Dagen därpå träffar jag undersergeant Ines Theman vid Trekanten i centrum av Helsingfors. Hon fungerar som beväringskommitténs ordförande vid Nylands brigad. Hon har varit hemma redan i några veckor på grund av undantagsarrangemangen.
– Man börjar småningom längta tillbaka, skrattar Theman.
Beväringskommittén är ett organ vars uppgift är att stöda beväringar med civila ärenden samt att organisera till exempel permissionsbussar och fritidsaktiviteter. Theman ryckte in av samma skäl som Westerholm.
– Jag har alltid varit en person som gillar utmaningar och att utvecklas genom dem. Jag kände att militären skulle vara en ganska bra plats för att utmana sig både fysiskt och psykiskt.
Fastän utbildningen i militären är likadan för både män och kvinnor, finns det små saker som skiljer sig mellan könen.
Kvinnor får till exempel inga behåar, hårklämmor eller mensskydd av försvarsmakten, utan staten betalar lite mer dagpenning till kvinnor för att de ska köpa dessa själva. Vissa persedlar kan vara för stora för kvinnor, men det finns trick på hur man får dem att passa.
– Till exempel med stridsvästen kan man vända upp den nedersta kanten vid magen så att den blir kortare, tipsar Theman.
För övrigt använder kvinnor samma utrustning som män, och kvinnor har samma möjligheter att söka sig till olika uppgifter.
Namn: Ines Theman
Ålder: 21
Militärgrad: Undersergeant
Uppgift: Beväringskommitténs ordförande. Bevakar beväringarnas intressen både inom brigaden och på nationell nivå.
Bästa minnet från beväringstiden: Skjutningar. Det är roligt att skjuta och jag är ganska bra på det.
Sämsta minnet från beväringstiden: Barettmarschen.
Arbetslivets forskningsinstitut vid Tammerfors universitet har undersökt jämlikheten och de kvinnliga beväringarnas ställning i den finska militären. En undersökning från år 2017 visar att omkring hälften av kvinnorna har upplevt ojämlik behandling under militärtjänsten. Av kvinnorna har 40 procent utsatts för mobbning och var fjärde för sexuella trakasserier.
Det här låter bekant även för Westerholm. Oftast handlar det om små saker, såsom städgranskningar i stugor.
– Orsaken till att vi inte blev godkända i städgranskningen kunde ha varit att beväringscheferna tyckte att vi borde kunna städa bättre därför att vi är kvinnor.
Både Westerholm och Theman har märkt att som kvinna måste man ibland upprätthålla en roll. Det går inte alltid att säga högt ifall tjänstgöringen känns tung.
– Fast man är här som frivillig betyder det inte att det skulle vara mindre jobbigt. Ibland då någonting har varit tungt och man nämner det, får man genast höra kommentarer som ”vad fan, varför kom du hit om du inte vill vara här”, säger Westerholm
– Vissa män förstår inte varför en kvinna frivilligt skulle vilja vara i militären, kanske för att de själva inte alls vill vara där. Ibland hör man sexistiska kommentarer, men de är extremt få. Ord som är menade för att förolämpa kvinnor, säger Theman.
Både Westerholm och Theman vill ändå understryka att majoriteten inte har några problem med kvinnor. Alla sitter i samma båt, oavsett könet. Enligt Westerholm kan det vara svårt att veta om det är kvinnligheten eller militärens hierarkiska kultur i allmänhet som påverkar då någon känner sig förorättad.
Försvarsmakten har inlett försöket med gemensamma stugor, men tills vidare delas stugorna enligt kön. Ibland bor kvinnorna till och med i en annan våning än resten av kompaniet, vilket orsakar kommunikationsproblem. Kvinnorna får informationen mycket senare än andra, eller i värsta fall inte alls. Gemensamma stugor skulle fixa det här problemet, tycker båda.
– Det kan förstås kännas obekvämt i början, men man blir bara glad när man kommer in i gruppandan, säger Westerholm.
– Ingen får ändå tvingas att bo i gemensamma stugor. Man ska också be om männens åsikt, det kan vara lika obekvämt för dem, säger Theman.
Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, står det i sjätte kapitlet i grundlagen. Direkt och indirekt diskriminering på grund av kön är förbjuden, står det i jämställdhetslagen. Trots det gäller värnplikten enbart män. Följden av att vägra fullgöra sin värnplikt i Finland är sex månaders ovillkorlig dom. Straffet avtjänas i fängelse eller i husarrest.
I Sverige och Norge gäller värnplikten såväl kvinnor som män. I våra nordiska grannländer berör uppbåden dock inte hela årskullen, utan värnplikten är selektiv.
Finländare är i huvudsak nöjda med det nuvarande systemet, visar en enkätundersökning från i fjol som utfördes av Taloustutkimus på uppdrag av Yle. Mer än hälften, 65 procent, av de som svarade på enkäten ansåg att den nuvarande värnpliktslagen inte behöver ändras.
Men vad tycker kvinnorna?
Theman gnuggar sig i pannan. Frågan är svår, men hon tycker att ett allmänt tvång inte skulle fungera. Enligt Westerholm ska värnplikten inte gälla kvinnor, men i samma veva säger hon att det inte är rättvist att endast männen är tvungna att fullgöra bevärings- eller civiltjänst.
– Militären är ju inte alla kvinnors eller mäns grej. Det skulle vara bäst om kvinnorna skulle behöva göra något som hjälper samhället, något som möjligen liknar civiltjänsten, säger Westerholm.
Militären tycks verkligen vara ett bra ställe att testa sina gränser, men också ett ställe där man lär sig en hel del praktiska kunskaper, såsom att köra båt eller leda grupper av människor. Theman poängterar att den som tänker rycka in ska vara förberedd på situationer som är extremt tuffa både psykiskt och fysiskt.
Man ska ändå inte glömma det främsta syftet med militären: att försvara fosterlandet i krig. Efter 45 dagar i tjänst börjar värnplikten gälla även kvinnor.
– Man måste inse att om man går milin så har man en plikt att försvara landet i krig. Man ska inte vara blind för det, påminner Theman.
