Analys: Kan SFP ha grävt sin egen grav? Partiet i en identitetskris

SFP representerar en bred skara som bortsett från svenskan inte nödvändigtvis delar helt samma åsikter. Det leder oundvikligen till en splittring i väljarbasen, och det senaste året har splittringen blivit större. Partiet är även splittrat internt, bland annat SFP:s ungdomsförbund Svensk Ungdom och riksdagsledamot Eva Biaudet (SFP) har öppet kritiserat partiet och regeringen. Det är att förvänta och även ganska rimligt att det finns en viss opposition inom ett parti, men det var minst sagt dramatiskt att läsa om riksdagsledamot Biaudets hårda kritik mot partiet och hopp om att regeringen skulle falla.

SFP har samarbetat med de flesta partierna i majoriteten av Finlands tidigare regeringar. Under den senaste regeringsbildningen hade SFP två alternativ, att antingen gå med i regeringen och samarbeta med Sannfinländarna, eller att inte gå med men då inte kunna påverka regeringsprogrammet. Även om regeringsförhandlingarna och regeringskrisen i dag känns långt borta är ämnet fortfarande aktuellt. Regeringens program håller steg för steg på att förverkligas och SFP har både ordförandevalet och Europaparlamentsvalet framför sig i juni.

De senaste tolv månadernas turbulenta händelser har onekligen skrämt bort en del potentiella väljare. Jag har vänner som sagt att de inte i fortsättningen kommer att rösta på SFP på grund av regeringens agerande. Om SFP vill hålla kvar sina mer liberala väljare gäller det att aktivt försöka profilera sig som en motvikt istället för en medarbetare till Sannfinländarna.

Förutom att vissa anser att löftet om att inte bedriva “sannfinländsk politik” har brutits så kämpar SFP med kritikstormen mot regeringens nedskärningar. Nedskärningarna påverkar hårt studerande och unga, en grupp som är avgörande för partiet i framtiden. Flera bekanta som redan i dag har svårt med att balansera vardagsutgifterna kommer att lida ytterligare av de planerade nedskärningarna. I denna situation känns partiordförande Anna-Maja Henrikssons envisa försvarande av regeringens politik opassligt. På frågestunden i riksdagen den 18 april svarade Henriksson att “de tidiga åren är de viktigaste” efter att ha blivit frågad om hur studerande ska klara av följderna av nedskärningarna. Att avleda frågan om högskolestuderandes välmående genom att tala om småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen är respektlöst.

Det återstår att se hur SFP:s framtid kommer se ut. Konkreta resultat får vi åtminstone efter att EU-valets röster räknats, och kanske en ny ordförande är vad som behövs för att förbättra partiets anseende.