– Det var nära att vi inte skulle ha varit här när ni kom.

Förstavårdaren Albert Björkestam och hans kollega har just återvänt till Sibbo räddningsstation. De var på en utryckning, den andra för dagen.

I sitt arbete vid Östra Nylands räddningsverk möter Björkestam många unga personer som mår psykiskt dåligt. Han är förstavårdare sedan 14 år tillbaka och utbildar också i första hjälp. Han bekräftar att rapporterna om ungas psykiska ohälsa ska tas på allvar. I sitt eget yrke ser han endast toppen av isberget.

– Där under finns fruktansvärt mycket som vi inte ens ser, säger Björkestam.

Coronapandemin förvärrade den psykiska hälsan hos unga, men enligt Björkestam har problemen funnits långt före det. Det oroar honom.

– Det som kanske skrämmer mig mest är hopplösheten hos ungdomar. Det är obehagligt att se när en 13-åring konstaterar att den inte längre har något att leva för, säger Björkestam.

Vad får en 13-åring att känna en sådan hopplöshet att livet inte är värt att leva? Ensamhet och stora krav tror Björkestam.

– Vi är mycket ensamma idag. Vi har inte släkten, familjen och samhället nära på samma sätt som tidigare. Redan i ett tidigt skede av livet är kraven jättehöga. Man ska vara en viss typ, välja rätt studier, ha pengar, rätt sorts utrustning, kläder och bilar, berättar Björkestam.

Kraven är både orealistiska och omöjliga att uppnå.

Det finns ingen mirakelmedicin

Då en ung person inte längre klarar av att leva ett normalt liv och föräldrarna försökt allt, ringer de efter hjälp. Ungdomar över 16 ringer själva efter hjälp istället för föräldrarna. Det sker då rädslan slår till och personen har skadat sig själv eller har tankar om att göra sig själv illa. Vid allvarliga fall handlar det om självmordsförsök och självmordstankar.

Då det kommer till psykvård är ambulans som ett plåster. Ett lite för litet plåster

På plats blir förstavårdarnas uppgift att ta reda på vad som har hänt och bedöma situationens allvar. Ibland hjälper det att bara diskutera eller att få bort personen från platsen som utlöst situationen. I vissa fall påbörjar förstavårdarna den ungas process för att få psykiatrisk vård. Björkestam känner ändå att det inte finns så mycket de kan göra eller erbjuda.

– Vi är fruktansvärt maktlösa. Vi har inte någon mirakelmedicin för sådana situationer, säger Björkestam.

Björkestam konstaterar också att de inte är specialiserade på att ge långvarig hjälp. Han ser deras jobb mer som att vara en utomstående mellanhand som erbjuder omedelbar hjälp på plats.

– Att ringa ambulans är rätt drastiskt och ingen lösning. Då det kommer till psykvård är ambulans som ett plåster. Ett lite för litet plåster, säger Björkestam.

Ett ställe dit unga kan gå

Björkestam anser att det system vi har idag gällande psykisk inte fungerar.

– Tyvärr fungerar inte psykvården i Finland för tillfället. Vissa kan få hjälp, men det är inte tillräckligt. Det är en tråkig sanning, men det är så jag ser det, säger Björkestam.

Björkestam önskar mer satsningar på förebyggande verksamhet med låg tröskel. Han efterlyser fler motiverade och kunniga personer i skolvärlden och på ungas fritid. Personer som kan reagera snabbt.

– Det ska finnas ett ställe dit unga kan gå och på det stället måste man kunna reagera med en gång, säger Björkestam.

En person som skurit upp sina armar från handled till armveck och är i behov av psykisk hjälp, kan idag få beskedet att nästa lediga tid till en psykolog är om sex månader. Björkestam säger att han varit med om flera sådana fall.

Lyssna på riktigt

Vänner och anhöriga till personer som lider av psykisk ohälsa kan i förebyggande syfte fråga hur personen mår, och lyssna.

– Lyssna och lyssna på riktigt. Avbryt inte och kom inte heller med goda råd, utan lyssna. Visa att du lyssnar och har äkta tillit. Det personen berättar ska inte gå vidare om inte personen själv vill det, säger Björkestam

Om vännen märker att det börjar gå utför rekommenderar Björkestam att fråga om personen behöver hjälp. Målet är att få personen att öppna upp, endera åt vännen eller någon annan. Exempelvis skolhälsovården.

Detta hoppas Björkestam sker långt innan situationen blir katastrofal och ambulans måste tillkallas.

Förstavårdare Albert Björkestam svarar om psykisk ohälsa:

Vad är skillnaden mellan panikattack och psykos?

En person som har en panikattack har, som benämningen säger, panik och har svårt att lugna ner sig själv. Personen kan behöva utomstående hjälp till det. Personen är mentalt kvar i den här världen, till skillnad från den som är i psykos.

En person i psykos har tappat verklighetsbilden, hallucinerar och det är svårt att kommunicera med personen. En person som är i psykos kommer inte själv ut ur tillståndet utan behöver psykiatrisk hjälp.