I dag är jag trött. Jag har varit rätt trött hela min vecka som videoproducent på Smocka. Det beror säkert på många saker men jag är inte helt säker om det här med att vara producent är min grej – att jobba nio timmar eller mer VARJE DAG är helt enkelt för mycket för mig. Åtta räcker riktigt bra för att jag ska vara helt färdig när jag kommer hem.
Jag medger att jag är känslig med att jobba för mycket. Jag har funderat ifall journalistyrket är för mig: det är ofta stressigt och man får ibland jobba för länge. Samtidigt är en orsak till att jag är känslig också att jag är något av en arbetsnarkoman. Jag njuter av att jobba som journalist, känna adrenalinet pumpa när deadline närmar sig. Ibland undrar jag ifall chefer i branschen drar nytta av att många journalister känner som jag.
Jag minns tillbaka till när jag jobbade på en redaktion i somras. Jag hade brått med att skriva ut en grej innan jag skulle hem och göra mig redo för midsommarfirande. Då hade någon bestämt sig att vi ska ta en kul bild vid kaffebordet till Instagram. Jag stretade emot och sade att jag inte hade tid, till vilket min ställföreträdande chef svarade: ”Äsch, jobba lite övertid”.
Det blir snabbt ganska farligt om vi börjar förhålla oss så här till övertid. Övertid kan vara befogat ifall det händer något som inte kan bevakas under arbetstiden men annars ska vi nog fundera varför det behövs övertid. Juttun är inte klar när din arbetstid är slut, varför? För att du inte hann skriva tillräckligt? För att du gjorde en extra intervju? Då kan man fråga sig om själva deadlinen varit realistisk. Kunde den inte ha flyttats till nästa dag? Ifall inte, är idén för komplicerad?
Jag antar att även du ser det som en självklarhet att övertidstimmar ska kompenseras med ledig tid någon annan arbetsdag. Ett flexsystem har ändå sina problem – rent lönemässigt är ju övertid och kvällsarbete mer värt än ordinarie jobb på dagen.
På Smocka har vi ett ansvar att visa första års studeranden hur en redaktion med ett fungerande arbetssystem fungerar. Reportrar ska inte behöva bli på övertid – ifall de jobbar över ska vi följa upp varför, se till att de får arbetstiden kompenserad och fundera hur vi kan jobba med reportern så att de inte behöver jobba över nästa gång.
För det är en myt att det skulle vara effektivt att jobba över. Vi jobbar mindre effektivt när vi jobbar längre än åtta timmar – av detta följer att det inte heller är ekonomiskt lönsamt för företag att sätta arbetstagare att jobba över slentrianmässigt. Det blir mer gjort för mindre pengar på ordinarie arbetstid.
Från ett makroperspektiv är det också lönsammare för samhället att arbetarna inte jobbar över. Följder av övertid kan vara depression och utbrändhet. I Japan har begreppet ”karoshi” lanserats som betyder död som en följd av överarbete. Att ett sånt begrepp tagits i bruk bådar inte gott för vår samhällsutveckling. Och nu blir det ju dyrare för samhället att betala för vård för utbrända och deprimerade arbetare. Nu har jag inte ens diskuterat vilka etiska implikationer dessa problem har.
Journaliststuderande jobbar skithårt och jag har själv skrivit mången essä under nattens långa timmar efter en dag full av föreläsningar. Nu hör jag att mina webbreportrar har inlämningar för andra kurser under Smocka. Jag kan inte förstå det här: det känns helt orimligt att det obligatoriska programmet kräver att studerandena ännu gör ytterligare uppgifter när de redan jobbar en full vecka under Smocka.
Jag tror att utbrändhet och att folk jobbar slut sig kommer att bli vanligare i framtiden. J-linjen och Smockachefer, ta ert ansvar och ge reportrar ett exempel på en redaktion där man inte behöver gå i väggen. Ge dem redskap som de kan använda när de behöver diskutera arbetstider med stenhårda chefer i mediebranschen som tänker att det är en bra idé att sätta dem och jobba ända till midnatt.
Hjärtliga hälsningar,
videoproducent Lukas Rusk.