Onsdagen i ögonblick

140

09.56

Jag sitter på ett bord i redaktionen och funderar medan studiovärdarna lyssnar igenom några av reportrarnas material. Det är onsdag och på schemat står klipp. Några ska ännu göra intervjuer, och sedan är det dags att spela in speakar.

­­— Jag ska ännu klippa bort lite i början.

— Okej, tack.

— Sådär.

Märta trycker på play och Louise lyssnar. Det känns som att allt går enligt planen. Jag tänker att något ju måste gå fel nån gång, och undrar med ett pirr i magen när det kommer ske. Men behöver något gå fel bara för att det kan gå fel?

10.35

Att få tekniken att fungera kan vara svårt ibland. Eller rätt så ofta faktiskt. Datorerna strular och QEP:en bara bråkar. Jag och Charlotte går till klippstationerna för att tanka in material.

— Oj, förlåt om jag stör!

— Nå, inte stör du om ingen svarar då man ringer.

— Ah, I know the feeling.

Tydligen är det inte bara tekniken som inte vill ge med sig.

12.37

Jag sitter vid bordet i redaktionen och tänker att allt känns rätt så bra. Mätt i magen, nätet har börjat fungera igen och det är en lugn stämning i rummet.

— Nu slocknade hela datorn!

— På riktigt?

— Just när jag fått in mitt material, nu försvann det säkert igen…

— Hela datorn?

— Hela datorn! Allt blev bara svart.

13.38

En muntlig tent är inbokad, mitt livs första faktiskt. I Klas iskalla rum sätter jag mig ner med Leila och Kevin. Vad går ett muntligt prov ut på? Vad ska han fråga?

— Jag har en bra feeling med nummer 1.

— Fråga nummer 1 då… Förklara vad sändningsklocka är!

— Jaa du…

Kevin väljer en rätt så bra fråga. Godkända och lättade återgår vi till arbetet. Eftermiddagen består till stor del av att lyssna igenom inslag och planera sändningen.

16.22

Än en gång sitter jag vid ett bord i redaktionen. Den här gången lyssnar jag på mina vänner som diskuterar hemkommuner och roliga bilder. Jag tänker på vad jag ska äta till middag då jag kommer hem. Vad skönt det ska bli att slänga sig på sängen. Det är rätt så tungt att hålla koll på så många saker på samma gång.

— Bra jobbat partner!

— Ska vi riktigt ta i hand på det?

— Joo, bra jobbat haha!

Arbetsdagen är över och det känns riktigt bra. Kvar i redaktionen sitter ett fåtal personer och det enda som hörs är takfläkten och tangenter som smattrar då folk skriver. Producentskapet skiljer sig en hel del från jobbet som reporter. Det märks hur mycket man lärt sig på ett år. Men i dag orkar jag inte lära mig mer. Nu ska jag föra några Smocka-tidningar till Busholmen och sedan krypa ner under en filt i soffan.

Johanna Långbacka

Innehållsproducent för radio

Andraårsstuderande på Soc&kom