Under min andra dag på Smockas redaktion var jag med om något som skrämde livet ur mig. Bara några sekunder efter att jag hade filmat klart upplevde jag en enorm bröstsmärta som kom på mindre än en sekund. Min första tanke var att jag hade sträckt en muskel, men den olidliga känslan gick inte om. Jag kunde inte röra mig utan smärta och varje andetag gjorde ont.
Det enda som mina tankar snurrade runt var ”hur skall en hjärtattack kännas?” Med stapplande steg tog jag mig ut ur Stockmann för att hitta en taxi. Väl inne i taxin ringde vi till Tölö sjukhus för att meddela att vi var på väg men samtalet bröts då mitt i. Vid varje rödljus blev min panik allt större. Vad hade hänt? Om något hemskt var på väg att hända, skulle min pojkvän då hinna till sjukhuset? Tårarna rann som floder ner för mina kinder när jag ringde min pappa för att meddela att jag var på väg till sjukhuset.
När vi äntligen anlände till Tölö sjukhus ville de inte ta emot mig. Tydligen hade de inte tillräckligt med resurser för eventuella hjärtpatienter. En sjuksköterska tog pulsen på mig medan jag fortfarande satt i taxin och efter det sade hon att det inte borde vara fel på hjärtat och att vi skulle köra till Haartmanska sjukhus i stället. Vid det här laget var jag inte bara rädd längre, jag var också mycket arg över att sjuksköterskan endast tog min puls med sina fingrar mot min handled.
Tre timmar, ett EKG och några labbprover senare kunde läkaren utesluta att det var fel på hjärta och lungor. Förklaringen var att vissa unga kvinnor kan få plötslig ”värk” i bröstbenet, men att de inte vet hur det uppkommer och varför. Det är relativt sällan som unga personer får hjärtattacker, men symptomen som man kan få liknar dock en hjärtattack.
Med nya tag hoppas jag att andra veckan på Smocka blir lugnare och är förväntansfull över vad den har att erbjuda.
Text: Sonja Wikström