Jag och min pojkvän ska ut och träffa några vänner.
– Var ska vi träffa dom? undrar jag.
– Salee där vid steissin, svarar han.
Oj nej, där kom det igen. Helsingforsslangen. Steissin… Det måste ju betyda stationen. Men vadå stationen? Buss? Tåg? Och salee, ett ord som alla säger hela tiden. Det är så vanligt att jag inte ens har vågat fråga vad det betyder. Folk skulle ju tro att jag är dum om jag berättar att jag inte vet.
Att ha en pojkvän från Helsingfors var ännu helt okej. Det fungerade. Men att som åbobo flytta till Helsingfors och bli omgiven av människor som pratar om att kela, tyyppaa, skaban, att vara messis, att det var kova meininki och att bo i itis. Det är som att vara omgiven av ett helt främmande språk. Hur överlever man?
Till slut svalde jag min stolthet och frågade min pojkvän vad salee betyder. Visst skrattade han lite, men jag fick veta att det i flesta fall betyder säkert. Jag lärde mig snabbt att svälja min stolthet även då jag talade med vänner, att fråga vad de menade då jag inte förstod. Det värsta var då jag upptäckte att även café- eller butikspersonal, främlingar och andra människor också talade med slang.
Snälla hjälp mig någon. Kassörskan tittar frågande på mig medan jag i tystnad försöker klura ut vad hon över huvud taget menade. Safka? Saft? Ingen vet. Än en situation pojkvännen måste rädda mig ur. ”Kyllä, syömme täällä”.
Visst lär man sig med tiden. Nu har jag bott i Helsingfors i ett halvt år. Min kompis frågade vad jag har för planer för kvällen. ”Ja kela att ja salee far en sväng via stan”, svarar jag. Som om det skulle vara vanligaste i världen.
Matilda Saarinen
Reporter
Förstaårsstuderande på Soc&kom