Ett, två, tre. Två skolkar, sex är på plats, lärarinnan ser sur ut. Fyra av de närvarande har inte läst sin läxa. Vid läxförhöret räcker lilla Li upp sin hand. Lärarinnan ser sig omkring, en tveksam Ville räcker också upp sin hand, resten stirrar i bänkarna. Det blir utskällning som vanligt. Lärarinnan frågar: var är de två skolkande eleverna? Ingen svarar.
Nu undrar du säker var jag varit, jag antar att du tror att jag varit och intervjuat en klass elever på landsorten där det fortfarande finns små klasser.
Nej du! Jag har blivit utskickad av Smocka till KAKS – Den kommunala utvecklingsstiftelsen. (Vaalitaanko hyvinvointia – entä kansantalous?) Debatten handlade om välfärd och nationalekonomi.
I god tro förväntar jag mig att politikerna är intresserade av sina väljare, men ack så är det inte. De verkar vara dåligt förberedda och två av åtta partier saknas. Eftersom jag är där som representant för ett svenskspråkigt medium, Smocka, skulle jag förväntat mig att åtminstone Svenska Folkpartiet skulle skylta med sin närvaro, men nej. Deras närvaro skulle ha gjort mig övertygad om att de skulle försöka hålla svenska språkets ställning, åtminstone med att vara närvarande?
Samtidigt får jag veta att antalet röstande har minskat. Det förvånar mig inte, med tanke på hur svårt det var att förstå vad politikerna ville förmedla under sin debatt. Jag förstår också att det finns mycket att göra för en representant av makten och allt hinner dessa personer inte med. Men man skulle tro att makthavarna i en demokratisk stat skulle vara intresserade av antalet röstande. Röstningsprocenten visar på människors intresse för makthavarna.
Människor är intresserade av politik, även om det låter konstigt. Välfärd, utbildning, social- och sjukvård samt nationalekonomi intresserar.
Röstningsprocenten kanske visar att man inte är intresserad av politikerna. Kanske skulle väljarna gynnas av ett annat system, ett annat sätt att välja politiker? Vem vet, kanske ett nytt sätt att rösta? Ett politiskt system där man röstar på partier istället för på människor. Många är de svenskar som har funderat över det finska sättet att rösta. Man röstar på kändisar, skidåkare, miss Finland, nyhetsankare, framgångsrika företagare med mera. Det tål att tänka på? Som svensk har det alltid förvånat mig hur en kändis som syns ofta på löpsedlarna kan bli politiker och vinna förtroende. Själv tycker jag om det svenska systemet att rösta på partier. Kanske är jag bekväm av mig. Orkar inte googla och kontrollera olika typer.