Kommentar: Eutanasi – Den svåraste frågan

    Du befinner dig i en grotta, inför ett vägskäl. Den ena vägen leder västerut, den andra österut. Du har en fackla. Vad gör du?

    Foto: pexels

    Den svåraste frågan är den vars svar förutsätter tillgång till information man inte har. Det finns en orsak att de klassiska etiska dilemmana ofta handlar om abstrakta koncept som inte går att definiera. Vad är liv? Vad är död? Vad är en själ, och finns den till att börja med?

    Och ändå måste vi ibland för samhällets bästa fatta beslut om dessa frågor. Vi måste fastslå riktlinjer och enligt bästa förmåga definiera det odefinierbara. Vi måste utgå från kringliggande faktorer som hjärtslag, andning och hjärnvågor och dra en linje i sanden och säga ”här är fostret för långt utvecklat för att abort skulle vara möjligt” eller ”nu är det inte längre någon idé att upprätthålla vitala funktioner”.

    Det är svårt, men nödvändigt att ha dessa bestämmelser på plats. Vad din ståndpunkt än må vara kan vi kanske hålla med varandra om det.

    Och nu är det dags för Finland att fatta beslut om en av de absolut svåraste frågorna. Ett medborgarinitiativ för att legalisera eutanasi ska nu behandlas i riksdagen och om siffrorna stämmer kommer det att få stöd av majoriteten. Det finns en bra chans att Finland kommer att bli det fjärde landet i Europa där eutanasi är lagligt.

    Kanske är du nöjd, kanske är du inte. Vad du tycker kvittar egentligen – din åsikt är din åsikt. Men var du än står i frågan undrar jag: har du verkligen tänkt igenom det här nu?

    Många av oss har läst om Einos tragiska historia. Vi känner till familjen som tvingades lida i flera veckor med en treårig son som redan var borta men ännu andades. Artikeln publicerades den 18 december i fjol och har tills i dag delats på Facebook nästan 30 000 gånger. Under artikeln finns en länk till medborgarinitiativet.

    Jag kan inte låta bli att undra hur många av signaturerna på initiativet kom från det här ena fallet. Missförstå mig inte, fall som Eino borde inte få hända och jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för de involverade. Men det här beslutet kommer att påverka en massa människor på sätt som vi inte ens känner till, eftersom eutanasi utövas på så få ställen i världen och vård i livets slutskede är ett så ungt område.

    Jag säger inte att initiativet är en dålig sak. Absolut inte. Men jag bara undrar om inte vi låter känslorna skena i väg med oss lite. Om inte vi förhastar oss en smula nu. Jag vill bara inte vakna någon morgon i framtiden och inse att det här var ett stort misstag. För då kommer det för många människors del att vara försent.

    Läs mer om eutanasi här.