Den här månaden firas Black History Month som är månaden för de mörkhyades historia. Men vad har de mörkhyade för historia egentligen? Varför vet vi så lite om deras historia? I den grundläggande utbildningen tar vi upp kolonialismen, apartheid och indianer men inte så mycket mer. Jag frågade Christoffer Enström som är historielärare i Katedralskolan i Åbo vad det beror på.
– Vi följer läroplanen. Nu för tiden har vi bara tre obligatoriska historiekurser på gymnasienivå. Ifall vi skulle ta upp allt som alla skulle vilja ha med i historieundervisningen så skulle vi behöva fler än tre obligatoriska kurser.
Någon som skulle uppskatta mer historieundervisning är Gweal Monykuany. Han läste historia i grundskolan men blev mer intresserad av ämnet under sina år i gymnasiet Grankulla samskola.
– Jag tänkte inte så mycket på kursinnehållet i högstadiet och gymnasiet. Det var först då jag blev äldre som jag började reflektera över hur eurocentrisk vår historieundervisning egentligen är. Vi lär oss att allt var uppfunnet i antikens Grekland, under renässansen och under industrialiseringen.
Enström påpekar att det finns en historiekurs som endast behandlar utomeuropeiska kulturer. Den kursen är dock frivillig.
– I den brukar vi tala mycket om kulturkrockar och om hur de vita har sett på olika kulturer. Vi brukar till exempel ta upp Tintin i Kongo och varför den behandlar mörkhyade på det felaktiga sättet den gör.
Om jag skulle vara undervisningsminister så skulle jag införa mångkulturalism som ämne
Enström nämner också att mångkulturalism, invandring och migration tas upp mycket mer i samhällsläraundervisningen än i historieundervisningen.
– Det kanske inte finns en hel kurs som bara tar upp mångkulturalism, men ämnet berörs nog lite här och där i olika kurser. Men såklart tar vi upp mångkulturalism i vilken kurs som helst ifall ämnet kommer upp.
Monykuany har en idé om hur han skulle vilja att undervisningen skulle se ut.
– Om jag skulle vara undervisningsminister så skulle jag införa mångkulturalism som ämne. Även om det ämnet inte finns i verkligheten så skulle jag gärna se att man skulle tala om mångkulturalism i grundskolan. Personer från olika kulturer kunde komma och tala om sin kultur. Eller så kunde man se på dokumentärer från olika kulturer. Jag tycker det är viktigt att man främjar vetskapen om andra kulturer redan i en tidig ålder.
Monykuanys pappa flyttade till Finland för tjugo år sedan. Då var läget mer annorlunda än vad det är i dag.
– Då han flyttade hit var kulturen väldigt annorlunda än vad den är idag. Min pappa hälsade på alla andra afrikaner han mötte på gatan, och på det sättet skaffade han sig ett nätverk av afrikaner i Finland. Medan kulturen är mycket mer mångkulturell idag.
Under de senaste åren har invandringen ökat i Finland. Därmed har det också blivit mer mångkulturellt.
Den försummade historians månad
- År 1926 kom Carter G. Woodson upp med idén om Negro History Week
- Idén spred sig snabbt till Kanada och Storbritannien och år 1976 utvecklades firandet till en hel månad istället för en vecka.
- I Kanada och USA firas månaden i februari medan den i Storbritannien firas i oktober.
- Månaden uppmärksammas varje år av USA:s president. USA:s nuvarande president Donald Trump fick kritik för att han tog upp diskussionen om falska nyheter i samband med firandet.
- Månaden har väckt en hel del kritik, särskilt bland mörkhyade. Morgan Freeman sade ”Jag vill inte ha en månad för de mörkhyades historia. De mörkhyades historia är Amerikas historia”
Monykuany läser för tillfället statskunskap på magisternivå på Helsingfors universitet. Han är väldigt intresserad av historia och hans bokhylla är fylld av olika sorters historieböcker.
– Jag läste en gång om slavupproret på Haiti. Haiti var det första stället där slavarna faktiskt lyckades ta över makten. Några av frontfigurerna i upproret var dessutom kvinnor. Ändå hör vi alltid bara om att det var Storbritannien som avskaffade slaveriet någon gång långt senare.
Han går fram till bokhyllan och tittar på de böcker han har där. Med ett finurligt leende tar han fram boken ”Den vita nilen”, en bok som minst sagt kan kallas rasistisk. Boken är ett bra exempel på hur man förr skrev om mörkhyade. I bokhyllan finns också böcker som har hjälpt honom att förstå andra kulturer.
Hiphop, funk och jazz är genrer som Monykuany gärna lyssnar på. Han menar att det också är därifrån hans medvetenhet om de olika kulturerna har kommit. Musikstilarna är ganska nya i Finland som länge befunnit sig i sin egen bubbla.
– Jag tror också att Finland är mer misstänksamt än till exempel Sverige på grund av att vi ändå relativt nyligen var i krig. Efter att Finland blev självständigt blev vi mer nationalistiska och där med också mer misstänksamma.