6.7.2020

Tuulikki Pietiläs livsverk på Ateneum

Tuulikki Pietilä var en av Finlands mest framgångsrika grafiker efter andra världskriget. Nu är hon mest känd som Tove Janssons partner. Men vem var egentligen Tuulikki Pietilä? I år skulle hon ha fyllt 100 år och Ateneum har ställt ut hennes bästa verk och berättar på samma gång hennes livshistoria.

En av de som har jobbat med Pietiläsamlingen är amanuens Anu Utriainen, hon berättar mer än gärna om Tuulikki Pietiläs liv som konstnär.

– Jag kände henne inte, men jag skulle gärna ha gjort det! Jag skulle kunna prata om henne hela dagen, säger hon.

Anu Utriainen ingår i utställningens arbetsgrupp. Foto: Sonja Wikström

Med utställningen vill man berätta om mångfalden i hennes livsverk och hur hennes stil förändras med tiden. Man vill visa betydelsen av hennes konst.

– Tuulikki Pietilä var exceptionell och den enda stora grafikern av sin sort på den tiden. Ingen kunde göra det som hon gjorde, säger Utriainen.

Dessutom var hon kvinna, på den tiden var det ovanligt att kvinnor var framgångsrika. Nu för tiden är hon dock mer känd som Tove Janssons partner.

Faktum är att hon var en fantastisk konstnär, som behärskade de flesta tekniker.

Hennes personlighet kommer också fram i konsten. Pietilä var en friluftsmänniska och mycket aktiv. Hon var också stark, fysiskt stark, och krafter behövs för att göra den grafik hon gjorde. Hon var också mycket utåtriktad och gillade att dricka vin. Tillsammans med Jansson ordnade hon många fester för deras vänner.

I slutet av hennes liv valde hon att donera sin samling till Ateneum. Men varför?

Utriainen berättar att Pietilä ringde till Ateneum personligen och bad om att få donera sina verk. Hon menade att det var det enda stället som kunde ta emot hennes verk. Hon hade inte heller några barn som kunde ärva all konst.

Det var väldigt mycket material som donerades och det krävdes mycket jobb och mycket tid. Materialet skulle konserveras, fotograferas och gås igenom. Sammanlagt tog det två år innan allt var kartlagt. Sedan skulle de bästa verken väljas ut för att senare ställas ut.

Ateneum har valt att fokusera på de bästa avdragen, det viktigaste i alla skeden och att visa alla stilar, motiv och tekniker. Samtidigt ska de placeras i kronologisk ordning med start från hennes tid som lotta i Karelen till Toves och Tuulikkis sista år på sommarstugan i Pellinge.

Utriainen berättar att Pietilä var en flitig konstnär, hon arbetade hela tiden och var väldigt systematisk. Det har hjälpt väldigt mycket i sammanställningen av konstutställningen. Pietilä har antecknat varje verk hon har gjort i en bok, som senare blev till många böcker.

Under alla sina år som aktiv konstnär skapade hon över 1400 verk, ungefär 170 visas på Ateneum. Konstverken är indelade enligt tid och teknik.

Av ca 1400 verk kan man se ca 170 på Ateneum.
Foto: Sonja Wikström

De första av Pietiläs alster är från krigstiden. Hon var verksam som lotta under vinterkriget, fortsättningskriget och lapplandskriget, men ändå fann hon tid för att jobba med konsten. Utriainen berättar att hon kunde stiga upp klockan fem på morgonen för att hinna med sin grafik, innan hon fortsatte dagen med att ta hand om krigsbarnen.

Under den här perioden inspirerades hon av sin vardag och verken föreställer landskapet och vyer i Karelen, människor i rörelse och barnen hon tog hand om och förde till Sverige.

 

På 50-talet träffade hon Tove Jansson och paret reste tillsammans till Paris. Där inspirerades Pietilä av nya fenomen och hittade nya stilar. Det märker man också i konsten, den blir mer abstrakt och kubistisk.

Efter tiden i Paris börjar hon använda sig av färggrafik. Konsten blir mycket mer färggrann än den varit tidigare och hon börjar gestalta fenomen.

 

Tove och Tuulikki reste mycket tillsammans och Pietilä hittade inspiration på vägen. Det är intressant att följa med henne på resan mellan olika tekniker och stilar.

I Japan köpte hon sin första filmkamera och började göra film. Hon hittade ny inspiration och nya motiv. Delar av hennes filmer kan ses i utställningen. Filmen är 12 minuter och 16 sekunder lång och visas i ett avskilt rum. Filmen börjar med bilder från hennes ateljé före den tömdes och slutar med bilder från en tom ateljé. Där emellan kan man se filmsnuttar som Pietilä tagit, bland annat från festerna hon och Jansson ordnade.

Mexiko City avbildat med tekniken akvatint.
Bild: Tuulikki Pietilä, Notre Dame de Gaudalupe, Mexico City (1975). Finlands Nationalgalleri/Konstmuseet Ateneum

Från resorna gestaltar Pietilä främst städer i olika former, från alla håll i världen. Hon börjar använda sig av en mycket svår teknik, akvatint. Tavlan hon har använt tekniken på är ursprungligen ett fotografi på Mexiko City, men hon har återskapat bilden med den grafiska tekniken. Verket är detaljerat, Utriainen är imponerad av hennes förmåga att använda tekniken och göra så detaljerad konst. Det är inte alla som lyckas med det.

– Jag förstår inte hur hon har lyckats med alla detaljer i verket, säger hon.

Utställningen slutar med hennes verk från Pellinge. Konsten föreställer klipporna ute i skärgården och deras svarta katt, Psipsina. Efter det här finns det inga fler konstverk av henne. Efter att ha skapat konst hela sitt liv tar det plötsligt stopp. Hon säger själv att ingenting kom ur henne längre, inspirationen tog helt enkelt slut. Tuulikki Pietilä gick bort i februari 2009, hon blev 92 år.

 

Länk: Fler bilder från utställningen på Ateneum.

Senaste nytt

Kolumn: Min Valborgsförbannelse