Konst + journalistik = framgång

Hur går man från att studera journalistik till att vara med i en dokumentärfilm som är shortlistad till en oscarsnominering? Före detta Soc&kommaren Sandra Itäinen har svaret.

66
Bild: Mathilda Kull

Sandra Itäinen blev färdig från Soc&kom år 2012 och jobbar nu inom dokumentärfilm. Hon kände i ett rätt så tidigt skede av studierna att hon inte ville hålla på med nyhetsjournalistik. Istället ville hon hitta ett sätt att kombinera sin passion för konst med journalistiken och sitt intresse för samhället.

– Min första konkreta kontakt med dokumentärfilm var då jag åkte på ett intensivutbyte via Soc&kom till staden Accra i Ghana. Efter det bestämde jag mig för att söka till ett magisterprogram inom dokumentärfilm, säger Itäinen.

Itäinens mest framgångsrika projekt hittills är dokumentärfilmen Dark money, en journalistisk dokumentär som hon var medproducent för. Dokumentären var en av de 15 dokumentärer som blev shortlistad, det vill säga nominerad till att bli oscarsnominerad, det här året. Dark Money handlar om anonyma pengar inom det amerikanska politiska systemen och valen, hur pengarna förs in i valen och hur ingen vet varifrån de kommer eller hur de påverkar valens slutresultat.

Det ”Stora Äpplet” lockade

Regissören Kimberly Reed hade jobbat på filmen redan i cirka fyra år innan Itäinen kom med i bilden.

– Det händer ofta inom dokumentärfilm att regissören jobbar ensam innan man får finansiering.

När regissören sedan fick sitt första större bidrag anställde hon en klippare, en assistent och Sandra Itäinen som medproducent. Teamet började direkt arbeta hårt med dokumentären. Itäinens uppgift handlade till största del om research och att lägga ihop materialet till en berättelse.

Orsaken till att Kimberly Reed anställde just Sandra Itäinen var hennes bakgrund inom journalistiken. Itäinen har själv regisserat en del korta dokumentärfilmer som har visats på bland annat festivaler och på Yle arenan. Itäinen berättar att alla regisserar sina egna projekt inom dokumentärfilm. Dessutom så har man oftast ett hantverk man gör, till exempel att filma, fotografera, klippa, producera eller arbeta med ljud.

– Mitt hantverk är att klippa. Inom dokumentärfilm skriver man till stor del berättelsen när man klipper ihop materialet.

”En stor framtidsdröm skulle vara att kunna försörja sig och ha en hållbar karriär inom dokumentärfilmer. Det är svårt i Finland att leva på det”

Itäinen har bott i New York de senaste åren. Där har hon tagit magisterexamen vid School of Visual Arts, utöver den hon redan hade från Helsingfors universitet. Hon har nu bott hemma i Finland i ett år, men de tre kommande åren ska hon arbeta i New York på ett konstnärsvisum. Staden var bekant för henne sedan tidigare då hon spenderat flera somrar där med sin dansgrupp.

– Jag älskar New York. Staden är full av liv, den är inspirerande och det finns mycket olika slags människor och kulturer. Man kan vara vem som helst där.

Dans är en stor passion för Sandra Itäinen och hon har dansat hela livet. Innan journalistikstudierna arbetade hon även som professionell dansare.

För tillfället håller hon på med sin första långfilm “Not in my mother’s house” som hon själv har regisserat. Det började som hennes slutarbete i dokumentärskolan. Efter att hon gjorde en grov version blev hon uppmuntrad att fortsätta med projektet. Hennes dagsjobb är för tillfället är att klippa en lång dokumentärfilm.

Ännu finns det framtida drömmar

Itäinen drömmer om att hennes egen långfilm ska bli färdig inom detta år eller nästa. Det är ändå jättesvårt att skapa sin första långfilm. Finansieringen är bland annat en sak som kan sätta käppar i hjulen.

– En stor framtidsdröm skulle vara att kunna försörja sig och ha en hållbar karriär inom dokumentärfilmer. Det är svårt i Finland att leva på det. New York erbjuder bättre möjligheter till en hållbar dokumentärfilmskarriär då industrin är mycket större där.

 Sandra Itäinen kommer troligtvis i framtiden att flytta tillbaka till Finland, men hon vill ha möjligheten att röra sig av och an samt jobba lite här och där. Till exempel genom att ha visum till USA också i fortsättningen.

– Allt sånt som att skaffa familj i USA är jättesvårt. De har ingen mammaledighet, samhället är helt åt helvete. Det är dyrt med skolor och allmänt krångligt.