Coronavirusets framfart har gjort djupa avtryck på världsekonomin. Sedan årsskiftet har oljepriset sjunkit från 60 dollar per oljefat till ett fritt fall på minus 37 dollar på måndagen 20 april. Aldrig tidigare har oljepriset fallit under nollstrecket utan är det lägsta sedan det började handlas med den 1983. Det är framför allt USA som drabbas och priset på den amerikanska råoljan WTI, West Texas Intermediate, som nått bottennivåer.
Under natten till tisdagen 21 april kröp priset tillbaka till 21 dollar per fat (159 liter) men är fortsatt rekordlågt.
Efterfrågan på olja har med andra ord minskat radikalt i och med coronaviruset medan produktionen av olja har fortsatt.
Det historiska prisraset skedde trots överenskommelsen mellan Opec och andra oljeproducenter som Ryssland, Kazakstan och Mexiko om att minska produktionen med 9,7 miljoner fat om dagen. Det motsvarar ungefär 10 procent av den globala marknaden. Ryssland ville hålla kvar sina marknadsandelar och Saudiarabien svarade genom att kraftigt sänka sina oljepriser.
De låga priserna har bland annat tvingat oljeproducenter att betala för att bli av med sin olja, rapporterar Reuters. I den amerikanska oljans epicentrum Oklahoma är oljelagren överfulla. Trots detta försöker USA rädda situationen genom att fylla på sina nationella oljereserver med 75 miljoner fat, meddelade president Donald Trump på sin dagliga presskonferens. Trump är beredd att även hyra oljedepåer, för att få situationen under kontroll.
Nordsjöoljan Brent, som är en annan viktig oljekälla i världen, har också sjunkit men desto mindre med omkring åtta procent, till 26 dollar per fat. Att den inte sjunkit lika mycket som den amerikanska råoljan är för att det finns bättre lagringsmöjligheter i Europa.
Organisationen Opec (The Organization of the Petroleum Exporting Countries) som består av 13 länder, beslutar tillsammans två gånger om året hur mycket olja medlemsländerna kan producera för att hålla marknadspriset på en jämn nivå. Men nu råder det alltså oklarheter kring hur de världsledande oljeproducenterna ska få marknadspriset i balans.
– Det kan ju inte hålla på i all evighet. Det är få som kan producera i nuläget, säger Eva Österbacka, professor i nationalekonomi vid Åbo Akademi.
Det handlar således om enkel nationalekonomi: att utbudet och efterfrågan på olja påverkar priset.
I vanliga fall brukar det te sig positivt med billiga oljepriser, framför allt för oljekonsumenterna och det kan till och med stärka ekonomin men kantas nu av desto mer oro snarare än trygghet.
– En del producenter kommer inte att klara sig med så små inkomster och utbudet kommer att minska och priset att stiga. Om det går så långt att de inte kan omförhandla den här situationen kan producenter komma att gå i konkurs och sluta producera, säger Österbacka.
För Finlands del kommer transportsektorn och bensinpriset inte påverkas nämnvärt av oljeprisets fall.
– De släpar efter ganska länge. Det beror på att raffinaderierna har gamla lager som de köpt in till högre priser, säger Österbacka.
Att vi skulle gå ett liknande öde till mötes som oljekrisen år 1973, med alarmerande höga oljepriser och massarbetslöshet i Finland, tycks lite långsökt i nuläget.
– I något skede kommer det att stabilisera sig även om länderna inte kommer överens. Jag tror nog att de vill komma till förhandlingsbordet snart för att få en stabil lösning och undvika katastrofer. De själva drabbas ju också av det här, tillägger Östberga.
Skillnad på WTI-olja och Brent-olja
West Texas Intermediate utvinns i Nordamerika. WTI används i huvudsak för att framställa bensin och har högst kvalitet och därmed högre pris än Brent-oljan. Störst efterfrågan i USA.
Brent crude utvinns Nordsjön, till största delen från fälten Brent (Storbritannien), Osberg (Norge), Forties (Storbritannien) och Ekofisk (Norge). Används för framställning av både bensin och andra destillat. Mer passande för den nordvästra europeiska marknaden.
Källor: Råvarumarknaden och IG
Svenska Yle, DN, SvD, Reuters.