Recension: En förvirrande släkthistoria som lämnar tittaren mållös
Vad händer när två religiösa systrar stöter på ett alldeles märkligt tecken från Gud? Därifrån börjar dokumentärfilmen Miraklet i Gullspång, och handlingen blir bara mer märklig ju längre filmen framskrider.
Miraklet i Gullspång är en svensk dokumentärfilm som är regisserad av Maria Fredriksson och kom ut i oktober 2023. Filmen utspelar sig i både Sverige och Norge, och handlar om två religiösa systrar i 70-årsåldern: May och Kari. Allt börjar från att systrarna lämnar ett telefonmeddelande till Fredriksson, och berättar att de har ett mirakel som de vill dela med sig av.
Dokumentären är gjord på ett kreativt och roligt sätt, där Fredriksson har de två systrarna att återskapa berättelsen samtidigt som de berättar den. Det här gjorde filmen underhållande, trots att själva berättelsen är ganska mörk. Musiken i filmen ändrar beroende på hurdan känsla det är i stunden – vilket bidrar till en stämning av mystik, och får en att vilja fortsätta se vidare.
Systrarnas berättelse börjar 2018. May skadar sin svanskota och blir tvungen att bo kvar hos Kari i Sverige i flera veckor, då hon inte kan flyga hem till Norge. Med hjälp av ett mirakel och jakten efter en lägenhet träffar systrarna en kvinna som visar sig vara deras halvsyster, Olaug.
Det kommer fram att Olaug, och systrarnas avlidna storasyster Lita, är födda på exakt samma datum. Oväntade vändningar kommer från varje håll, och de tre systrarnas relationer ändras under filmens gång. En släkthistoria med massor av frågor, som de involverade aldrig verkar få svar på.
När filmen tog slut satt jag tyst och stirrade på sluttexterna. Jag var mållös. Jag tycker att filmen absolut är värd att se, och regissören Fredriksson har gjort ett bra jobb med helhetsbilden.
Klippningen är utförd på ett unikt sätt, som gjorde att filmen sällan blev långtråkig. Under filmen visas också videoklipp från systrarnas barndom, vilket bidrar till en mera trovärdig och autentisk känsla i berättelsen.
Jag blev dock lite besviken på hur filmen slutade. Det framkom hela tiden ny information, och saker blev nästan oklara i slutet. Jag fick också en skum känsla av hela berättelsen: att någon ljuger om något, men man vet inte riktigt vem. Oberoende det här rekommenderar jag filmen verkligen, och tycker att regissören har gjort ett väldigt bra jobb.