— Finland borde sträva efter att vara föregångare inom ramarna för Parisavtalet, säger Janne Hukkinen, professor inom miljöpolitik.
Förutsättningarna för Parisavtalet är samarbete och att gemensamt bekämpa klimatförändringen. Tanken om att vara för små och för få för att påverka strider alltså tvärt emot Parisavtalets grunder.
Enligt Hukkinen har Finland mycket bra förutsättningar för att skapa banbrytande teknologiska innovationer som skulle minska på växthusgaserna. Varför satsar inte Finland då på att skapa sådan teknologi? Hukkinen menar att skogsindustrin är för viktig för vår nationalekonomi.
— Uppbyggnaden av skogsindustrin är problematisk med tanke på klimatförändringen.
Hukkinen förklarar att det finns mera hållbara tillvägagångssätt i träförädlingen. Tyvärr dominerar ändå de traditionella metoderna, som är skadliga för miljön.
”Verkligheten ser just nu ganska oroväckande ut. Vi är som en buss på en hal bergsluttning som närmar sig en kurva. Vi väger för mycket för att kunna sakta ner”
Medeltemperaturen har sedan industrialiseringens början höjts med nästan 1,1 grader Celsius. Om vi fortsätter i samma takt är det uppskattat att medeltemperaturen skulle höjas till 3-4 grader över den förindustriella temperaturen. En grad låter som väldigt lite men forskare är i stort sett ense om att det skulle innebära en enorm ekonomisk, samhällelig och ekologisk skada om temperaturen stiger mer än 1,5 grader.
— Verkligheten ser just nu ganska oroväckande ut. Vi är som en buss på en hal bergsluttning som närmar sig en kurva. Vi väger för mycket för att kunna sakta ner, säger Hukkinen.
Förändringarna sker för långsamt, även om det enligt Hukkinen skett positiva förändringar. Världen måste bli koldioxidneutral inom 30 år. Annars säger han att det kommer vara för sent för att stoppa katastrofen som väntar runt hörnet. Enligt Hukkinen är det ganska osannolikt att vi uppnår Parisavtalets mål. Han menar ändå att vi måste försöka.
Ländernas förbindningar i Parisavtalet är alldeles för små
Ryssland, Kina, USA, EU, Japan och Indien står för över två tredjedelar av hela världens fossila koldioxidutsläpp. De största ökningarna har skett i Kina och i länder med snabbt växande ekonomier. Den största mängden globala fossila koldioxidutsläpp kommer från energiindustrin med transportsektorn i täten. Enligt Europeiska Kommissionens senaste rapport, som mäter de fossila koldioxidutsläppen för alla länder i världen, ökade utsläppen globalt med 1,2 % år 2017. Allt detta trots klimatavtalet.
Avtalet skrevs under av 195 länder men utsläppen har ändå ökat. Majoriteten av ländernas klimatavtryck är alldeles för stora. Det behövs drastiska åtgärder för att hålla uppvärmningen under 1,5 C°.
— Ländernas förbindningar i Parisavtalet är alldeles för små, säger Hukkinen.
Till exempel Kinas mål är oambitiösa. Kina är en av världens största förorenare enligt en rapport av europeiska kommissionen. Men frågan är om det är kinesernas eller västvärldens fel. Kolavtrycket per person är nämligen större i Finland än i Kina. I Finland lever vi i ett välfärdssamhälle och många av de varor vi konsumerar produceras utomlands. Således kan man säga att vi även är ansvariga för utsläppen från de här varorna.
— Vi lever fortfarande i en förmögen värld som alltjämt är intensivt materialistisk och där utsläppen per capita är klart större än i många andra länder, säger Hukkinen.
Problemet är strukturellt. Det är essentiellt att vi hittar nya, hållbara lösningar och gör gröna val lätta.
— Vi kan informera, sedan beordra eller informera och sedan beskatta, säger Hukkinen.
Istället för att bara lära ut miljövänligt beteende kan man genom diverse regler, skatter, böter och förbud styra människor till att handla på rätt sätt, menar Hukkinen. Samhälleliga strukturer styr våra liv konstant. Vi anpassar oss till den miljön vi befinner oss i, ofta utan att vi lägger märke till det. För att stoppa klimatförändringen borde vi fundera över och förändra de strukturer vi har i samhället.
Vi kanske först förstår situationens allvar när vi befinner oss i ett kristillstånd
— Att lägga ansvaret på individen baseras på en tanke om att våra handlingar skulle vara medvetna. Att vi skulle reflektera mycket över vårt sätt att förhålla oss till miljön och klimatförändringen, men så är det inte. Under största delen av vardagslivet funderar människan inte över sina handlingar, förklarar Hukkinen.
Vi kanske först förstår situationens allvar när vi befinner oss i ett kristillstånd. Då kan det ändå vara för sent att göra något.
— Vi borde anpassa oss för en verklighet som inte ännu existerar, säger Hukkinen.
Läs även opinion: https://smocka.fi/2019/opinion/en-dystopi-blir-verklighet/
