Klimatkrisen – en dystopi blir verklighet

Alla har hört om klimatförändringen, men förstår vi egentligen hur långt in i snåret vi har gått? Växthuseffekten upptäcktes år 1896. Redan i antikens Grekland diskuterade man hur människors handlingar kan ha en effekt på klimatet. Krisen vi befinner oss i borde alltså inte komma som en chock för någon.

Men vad betyder den här krisen i praktiken? Jo, katastrofala följder för jordens ekosystem, som vi redan i dag kan se i form av höjda havsnivåer, ökade värmeböljor, extrema väderförhållanden, mer torka och översvämningar, en nedsatt världsekonomi, ökade risker för sjukdomar som sprids via myggor, minskning av djurarter och mindre skördar. Kaos i världen, brist på mat och vatten, flyktingströmmar och ve och fasa; inga varma somrar i Finland då golfströmmen slutar föra varmvatten till norden!

Vi är en parasit som tar kål på vår värd, istället för att leva i symbios med vår värld

Det var minsann en lång lista på negativa följder, tänker du kanske. Det skulle väl inte vara så roligt om det där hände mig. Men förutsatt att vi kan tänka oss in i vad framtiden har i beredskap för oss, hur i hela fridens namn ska vi förhindra att det händer?

Människans individualistiska tänkande och oförmåga till framåttänkande står i vägen för förändring. Men inte bara det, utan även ekonomin. De som blir rika på ohållbara lösningar vill inte övergå till hållbara lösningar för då mister de sin inkomst, eller gud bevare, blir en miljon fattigare. Men klimatförändringen kommer innebära katastrofala följder för ekonomin. Städer bygger inte upp sig själva efter översvämningar.

Alla enskilda individers val utgör en kollektiv handling

Frågan om Finland är för litet för att påverka framstår som löjlig då man ser på motargumenten. I den globaliserade världen är Finland inte ensamt. Vi är en del av världen och EU, och har skrivit under klimatavtalet i Paris. Finland bär ett ansvar, precis som resten av världen, då vi importerar, producerar och konsumerar på världens bekostnad. Det är en kliché att använda metaforen där havet är uppgjort av oräkneliga enskilda droppar, men kanske det är en kliché av en orsak. Alla enskilda individers val utgör en kollektiv handling och om alla enskilda individer tror att deras handlingar inte påverkar någonting så går vi kollektivt mot fördärvet.

Som tur finns det i dagsläget en allt större och växande klimatrörelse, som kräver att vi gör de strukturella ändringarna som behövs. Lösningarna måste vara samhälleligt omfattande. Individers val och handlingar gör självklart skillnad, men valen ska utformas genom samhälleliga strukturer.

Vi är en parasit som tar kål på vår värd, istället för att leva i symbios med vår värld. Vi blundar och går mot en avgrund. Det räcker inte att sakta in. Det är dags för oss att öppna ögonen och tvärnita.

Läs även satsat: https://smocka.fi/2019/nyheter/klimatkamp-eller-konsekvens/

Senaste nytt

Tidningen 3/23

Kiasma har två nya queer-temade utställningar Hur cykelvänligt är Helsingfors? Kan man fira vappen utan alkohol? Vägarbeten i Helsingfors – störande eller nödvändiga? Havis Amanda tar en semester Studentteaterns nya produktion Energi – men till vilket pris? Måsar skapar kaos vid torgen ”Tatueringar är mitt sätt att uttrycka mig själv” Rädda maten!