”Inte alla män” – Vem ska ta ansvar för kvinnors otrygghet om ingen känner sig skyldig?

Våld och trakasserier mot kvinnor är varken ett okänt eller nytt problem. Däremot är diskussionen om hotfulla män fortfarande smärtsam och laddad. Varför blir männen tidvis offer i det hela och vem är det som ska ta ansvaret för att få kvinnor att känna sig tryggare?

Bild: Connor Fisher / Unsplash

Kvinnors känsla av otrygghet har fått mycket uppmärksamhet efter att den brittiska kvinnan Sarah Everard blev kidnappad och mördad på sin hemväg för några veckor sen. En lokal polisman anklagas för brotten mot den 33-åriga Everard.

En följd av den tragiska händelsen är att sloganen ”texta mig då du kommer hem” har spridits på sociala medier av kvinnor som delat sina erfarenheter av att vara rädda för män. Som motreaktion till den här rörelsen har sloganen ”inte alla män” blivit aktuell igen. Sloganen syftar till att anklagelserna mot hotfulla män skulle stämpla alla män som onda.

Uttalanden där det påpekas att inte alla män är otäcka och våldsbenägna upprepas i  kommentarsfälten på både sociala medier och nyhetsartiklar som berör ämnet. En del män betonar att det inte går med på att ta ansvaret för någon annans handlingar och upplever att ”texta mig då du kommer hem”-rörelsen snarare förstör männens rykte än löser problemet.  

Sloganen ”inte alla män” är inte ny utan har också använts tidigare. Till exempel år 2014 då studenten Elliot Rodgers som spred kvinnohat på nätet och gjorde sig skyldig till ett massmord. Även då var det många män som kände att deras könstillhörighet fick dem att automatiskt framstå som våldsamma kvinnohatare. Diskussioner om männens ansvar i kvinnofrågor har en tendens att bli polariserade, med utgångspunkten ”män mot kvinnor”.

Berättelser och upplevelser om hur det som kvinna känns att gå hem på natten

I poddcasten ”Hänt på vägen hem” presenteras möjliga orsaker till varför ämnet får en del män att ta en defensiv hållning. Jan Wickman som är docent i sociologi och genusvetenskap berättar att det dels handlar om huruvida männen upplever att de tvingas ingripa eller om de gör det av fri vilja.

Jag tror att en del män känner sig förnärmade om man närmar sig dem med ett sätt där man kräver ett ansvar som de inte frivilligt tar. Ansvaret är tungt så om någon förutsätter att du bär ansvar för något som inte är dina egna individuella handlingar kan det bli känsligt, säger Wickman 

Trots att alla män inte gör sig skyldiga till trakasserier och våld mot kvinnor skulle en ökad medvetenhet hos alla män möjligtvis bidra till en tryggare omgivning. Wickman säger också att det inte räcker att hoppas på att de som känner sig träffade tar ansvar för sitt agerande  medan andra blundar för problemet. 

Jag har själv nyligen sett videor där kvinnor upprepar det där att ”inte alla män men oberoende så blir resultatet otrygghet för min del i situationer där jag och en man är allena på gatan”. Så jag förstår mycket väl att det är en nödvändighet att kräva ansvaret och få män att inse att dom i många situationer måste betraktas som en potentiell förövare. 

Enligt Wickman skulle det vara allra bäst om man skulle få männen att känna att de frivilligt tar ansvaret för att bidra till kvinnors trygghet. Det är som sagt ändå inte lätt och kräver mycket öppen diskussion. 

Öppen diskussion är något som å ena sidan ”Texta mig då du kommer hem” och andra sidan ”Inte alla män” sloganen förhoppningsvis kan skapa.

Lyssna på podcasten ”Hänt på vägen hem” här: