Postbackens sommarteater ordnas av Borgåbygdens ungdomsförbund BUF tillsammans med Borgå Folkakademi. När där inte ordnas föreställningar är området ett frilufts- och museiområde. De äldsta husen är över 200 år gamla och backstugemiljön bidrar till områdets historiska anda. Under 1900-talet hade Postbacken ännu ett fåtal invånare, men mot slutet av århundradet blev många hus tomma.
Den sista invånaren som bodde på Postbacken höll teatergänget kärt och bakade alltid en kaka till premiären. Den kakan bakas fortfarande inför varje premiär som en lyckospark. Kim Gustafsson, skådespelare på Postbackens sommarteater, har långa rötter till området då han brukade leka på Postbacken som barn. Nu är han med i produktionen för nionde gången.
Jag möter Gustafsson vid Borgå folkakademi. Gustafsson är utbildad skådespelare från Teaterhögskolan i Helsingfors. Han jobbar som skådespelare, regissör och sångare. Dessutom undervisar han i drama vid Borgå folkakademi. Om bara några timmar ska teatergänget anlända för att repetera på plats för första gången. De har varit tvungna att repetera på distans i flera månader. Pjäsen Ett underbart bröllop är i full produktion trots att pandemin utmanat sommarteatrarnas öde.
Årets pjäs beskrivs som en modern fars där flera skratt utlovas. Ett par ska gifta sig på ett hotell i Nyland och morgonen före bröllopet vaknar brudgummen i sängen med en okänd kvinna, utan minnesbilder om vad som hänt. Om allt går enligt planen ska premiären gå av stapeln strax innan midsommar. Förra året var Postbackens sommarteater en av de få sommarteatrar som fortsatte sin verksamhet trots pandemin. Efter lättade restriktioner fick de lov att sälja lite under hälften av biljetterna.
– Det är klart det är konstigt att spela då man är van vid de stora publikerna och reaktionerna. Men vi konstaterade ganska tidigt att vi spelar för tio, fem, eller en – för att få uppträda. Motivationen fanns ändå där, säger Gustafsson.
Trots den starka viljan att uppträda fanns oron för vad framtiden för med sig.
– Det är en jättestor risk när vi inte vet på förhand hur det kommer bli. Men den risken tog vi förra året. Vi var väldigt noggranna med att alla i ensemblen kände sig bekväma med att jobba trots risken. Det var krävande då teater handlar om kontakt mer än något annat. Vi hade säkerhetsavstånd i regin och alla mänskliga kontakter lämnades bort tills premiären i juni.
Postbackens sommarteater har varit populär längs åren och biljetterna brukar sälja slut snabbt. Då det är stort tryck kan extra föreställningar läggas till. I och med pandemin kan teatern ta in ett begränsat antal människor vilket försvårar situationen ytterligare. Det är över hundra personer som ringt teatern och vill vara med på en kölista för att få biljetter – men det finns ingen kölista och inte ens produktionen själv vet exakt datum när premiären kan gå av stapeln.
– ”Inte gör det något, vi kan komma när som helst” brukar dom säga. Det är på den nivån. Det säger mycket om hur folk är så otroligt utsvultna på kultur. Det är nästan rörande, berättar Gustafsson.
Det finns alltså ingen tvekan om att sommarteatern är omtyckt, och biljetterna för sommarens föreställningar förväntas sälja slut snabbt.
Kulturbranschen har gjort stora ekonomiska förluster på grund av pandemin. Förlusterna uppskattas vara hundra miljontals euro, varav skådespelares andel är 30 – 40 miljoner. Många yrkesutövare inom kulturbranschen saknar möjlighet att utöva sin verksamhet, och en del har bytt jobb. Frilansare har blivit mest berörda. Gustafsson jobbar själv som frilansare.
– Det är så tragiskt att man inte riktigt kan förstå det. Jag har själv tänkt på att sluta flera gånger den här vintern – borde man bara inse fakta och kasta in handduken. Men jag har haft min undervisning och har kunnat jobba. Ändå har jag slagits av hopplösheten och då kan jag bara tänka mig hur det är för andra.
Gustafsson påpekar att andra branscher fått stöd och kompensation, medan kulturbranschen blivit utelämnad. Enligt honom framhäver det problematiken där samhället inte ser branschen som värdefull. Nu ser det ljusare ut för kulturbranschen då regeringen förra veckan godkände ett stödpaket på 230 miljoner. Centret för konstfrämjande har delat ut stöd, men problematiken kring stöden är att de delats ut som stipendier. Då andra branscher fått kompensation för det de förlorat, har teaterbranschen behövt hitta på nya projekt för att få stöd. Tävlingen kring vem som ska få understöden har dessutom varit hård.
– Det ironiska är ju att jag inte fått hålla konsert på krogen, men jag får gå dit för att sjunga karaoke. Sedan ska man tävla om att få understöd med tusentals andra. Man måste igen börja hitta på innovativa sätt att jobba i stället för att få kompensation för det arbetet som redan gjorts men som inte fått en premiär.
Av andelen sökande fick enbart en tredjedel understöd, och summan var inte proportionerlig med mängden arbete som gjorts. Gustafsson påpekar att han inte tror att politikerna har något emot kulturbranschen eller att de inte vill hjälpa – han tror istället att det handlar om ovisshet för hur branschen ser ut. Det är en hel del frilansare och människor som skapar sina egna jobb.
Trots motgångarna vågar Gustafsson tro på framtiden.
– Jag tror inte vi kommer glömma det här i första hand. Det var en kalldusch där vi frågade oss själva om det här på riktigt är vår status i samhället. När man gör den stora rollen och får bra kritik så tycker alla om en. Men så fort det blir problem är man ingenting. Jag hoppas att man äntligen skulle börja se att det ligger en gedigen utbildning och en massa yrkesskicklighet för att kunna erbjuda en kulturupplevelse som alla vill ha.
Men en sak är säker. Teatern försvinner inte någonstans och med en lika målmedveten ensemble som Postbackens sommarteater finns det ingen tvekan på att teatern lever och ler.