En orsak till känslan att äldre generationer inte bryr sig om klimatfrågan är att det mest är unga som synligt engagerar sig i klimatfrågan. En annan orsak kan vara att man sällan hör äldre personer tala om klimatångest eller om klimatförändringen. Dessutom är det lätt att tänka så när man ser på hur lite de äldre personerna, som har mest makt i samhället, har hjälpt klimatet.
Men det har kommit fram att det inte är så. Det finns äldre personer som bryr sig om klimatfrågan. Äldre personer funderar på en hurdan värld de lämnar åt sina barn, barnbarn och yngre släktingar. Däremot vågar de inte alltid visa sin oro. Det här kommer fram i en Yle-artikel från den 17 april. En studie som presenteras i artikeln visar att äldre personer kan få negativa reaktioner från jämnåriga när de tar fram klimatfrågan.
En organisation som visar sin oro för klimatet är Aktivistimummot. Den består mest av äldre kvinnor som är mor- eller farmödrar. De har deltagit i demonstrationer som Elokapina har ordnat. De ger också tips på Twitter och på deras hemsidor hur man kan leva mera ekologiskt.
Det är bra att det finns olika grupper som talar om klimatfrågan och gör något åt klimatförändringen. Samtidigt kan relationerna mellan generationerna bli starkare. Det är en mycket positiv sak att det blir mera normaliserat att tala om klimatångesten.
Klimatförändringen är en sak som påverkar oss alla. Många äldre har också protesterat med Elokapina och det är viktigt att de också syns. Det ger hopp, för det finns ingen åldersgräns för klimatångest. Man behöver all hjälp, för det känns som att tiden tar slut. När man får läsa om att det också finns äldre generationer som oroar sig, känner man sig inte så ensam.
Det är en lång väg för att kämpa mot klimatförändringen. För mig, och säkert för många andra ungdomar, kan det kännas lättare när man har läst att också äldre personer bryr sig om klimatförändringen. Att det inte blir bara på ungdomarnas axlar. Tillsammans uppnår man mer än om man gör allt ensam.
