Säde Rinne drömmer inte om att hitta en specifik partner att leva ”slutet gott allting gott” med, utan delar hellre med sig av sina känslor och behov till flera personer. Med andra ord är hen polyamorös. För tillfället har hen bara ett romantiskt förhållande, men också några ”lekkamrater” och knullkompisar.
– Det är otroligt viktigt att sinsemellan bestämma hurdant förhållandet ska bli och vad det innebär. För att ett icke-monogamt förhållande ska fungera etiskt måste kommunikationen mellan personerna fungera felfritt.
Polyamori och icke-monogami kan i praktiken fungera och betyda väldigt olika saker beroende på vem som är involverad. Rinne definierar polyamori som att hen kan ha romantiska och sexuella känslor och förhållanden med flera personer samtidigt. Hen kan fritt göra egna val gällande hens förhållanden samitidigt som hens partner fritt kan göra egna val gällande sina.
– Det är som en kombination av öppenhet, kommunikation och etik. Alla vet vad läget är hela tiden.
Diskussionen om öppenhet är också viktig för att undvika pinsamma situationer, som till exempel kan orsakas av monogama förväntningar på en polyamorös person, eller vice versa. Datingapplikationer minskar risken för detta, då man direkt i sin profil kan skriva att man är relationsanarkist eller polyamorös, och inget då blir oklart.
”Att jag är bisexuell gjorde det lätt att ta upp diskussionen med min dåvarande partner.”
Säde Rinne har inte alltid vetat att hen är polyamorös, men helt i ovisshet levde hen ändå inte. I tonåren märkte Rinne ganska snabbt att hen kunde vara förtjust i flera människor på en och samma gång. Då dejting blev aktuellt konstaterade Rinne att tanken av att förbinda sig till en person för resten av livet inte kändes som det enda alternativet.
– Att jag är bisexuell gjorde det lätt att ta upp diskussionen med min dåvarande partner. Det kändes naturligt att tillsammans kunna diskutera både sexualitetens och förhållandenas mångfald.
Begreppet polyamorös började ändå inte kännas aktuellt förrän senare, då Rinne med sin dåvarande partner började dejta en tredje person tillsammans.
– Polyamorin blev konkret i mitt liv på ett helt annat sätt än tidigare, så det kändes helt enkelt naturligt att identifiera sig som det.
Relationer är inte ristade i sten
Relationsanarkism öppnar dörrar för olika frågeställningar och funderingar. Det har det i alla fall gjort för Rinne, varav en är varför relationernas lopp anses vara linjärt. Man träffar någon, blir vänner, blir tillsammans, gör slut och därefter bryts all kontakt mellan personerna.
– Det borde normaliseras att man kan gå tillbaka till vänskap efter ett romantiskt eller sexuellt förhållande, det är ingen omöjlighet alls. Varför ska hela grejen dö efter att det intima tar slut?
Det skapas lätt en ”viktighetshierarki” för människor i ditt liv, där partnern befinner sig på toppen. Rinne upplever detta som en störande norm i vårt samhälle och ifrågasätter varför det måste finnas en hierarki överhuvudtaget.
– Nog för att det finns en hel del polyamorösa personer som kategoriserar sina förhållanden i primär- och sekundärförhållanden. Jag kritiserar ingen individuellt på grund av detta, man gör det som passar en själv bäst, men personligen tycker jag inte den stämmer överens med min uppfattning om mänskliga relationer.
Den svaga gränsen mellan vänskap och intim relation är också något som Rinne har blandade känslor för.
Å ena sidan är det lätt att ha kul med sina vänner utan att det blir en underlig eller desto mer laddad stämning. Å andra sidan har Rinne själv reflekterat en hel del över hur man ser skillnad på sexuella känslor för en god vän och romantiska känslor.
– Skillnaden mellan dessa känslor är verkligen minimal, men man kan ifrågasätta varför man ens måste skilja dessa åt. Det är det som är så fint med relationernas fluiditet, man behöver inte nödvändigtvis namnge allting, så länge alla parter involverade mår bra i förhållandet.
Motstånd från flera håll
Förhållandenormen i vårt samhälle är för tillfället monogami, vilket skapar en del problematik för dem som inte faller inom ramen för detta. Om man till exempel är en del av en triad och försöker hitta en bostad tillsammans med sina partners finns det inte ett alternativ på ansökningsblanketten för fler än två personer. Det samma gäller till exempel FPA:s ansökningsblanketter.
Rinne tycker det är tröttsamt att så många aspekter i vårt vardagsliv är designade till en viss person eller en viss sorts relation.
– Det blir ju sist och slutligen en jämlikhetsfråga.
Det är inte bara den byråkratiska fronten som bjuder på motstånd för polyamorösa personer. Likt de flesta andra normbrytande grupper stöter även icke-monogama personer på personlig kritik och fördomar.
– Folk tenderar att tro att vi alla har sex med varandra, eller att vi ser varje motgående person som en eventuell partner. Detta stämmer naturligtvis inte.
Rinne har också fler än en gång hört att hen ”går genom en fas” och nog kommer att hitta ”den rätta”. Hen blir utmattad av att konstant bli ifrågasatt och vara tvungen att motivera varför hen känner som hen gör.
– Mina förhållanden är precis lika seriösa som en monogam persons förhållande.
Krävs mer utbildning
Rinne önskar också att monogama personer mer självmant skulle söka upp information i stället för att förvänta sig att hen ska lägga tid och energi på att utbilda dem. Det blir väldigt tungt för hen att konstant svara på alla frågor och funderingar som folk kan ha.
– Problemet är att endast personer som känner eller träffar på människor som är icke-monogama tar steget mot att ta reda på och utbilda sig själv. De som inte gör det har svårt att ta sig upp ur deras fördomsgropar, och i och med detta skulle det vara väldigt viktigt att normalisera att relationer kan se olika ut.
Trots dessa motgångar har Rinne sett en liten, positiv utveckling i samhällets inställning till icke-monogami. Det syns allt fler podcaster, böcker och tv-serier som behandlar ämnet, alltså representeras icke-monogama personer på ett helt annat sätt än tidigare.
Dock är grundinställningen trots detta att icke-monogami är udda, och icke-monogami som ämne behandlas ofta ur en monogam synvinkel.
– Ibland känns det som att människor glömmer att vi också är människor, inte cirkusdjur.
”Det är lugnande att se att många nuförtiden väljer att utbilda sig till sexualterapeuter eller sexologer. Det behövs verkligen.”
Icke-monogama personer måste också anpassa sig enligt normerna beroende på vilket umgänge de befinner sig i, ibland är det helt enkelt inte säkert att komma ut som polyamorös.
– Jag hade lyckligtvis en väldigt stöttande familj som aldrig kritiserade mig för min läggning, men tyvärr kan verkligen inte alla säga det samma.
Trots familjens stöd var det svårt för Rinne att vara bekväm i situationen då hen tog hem flera partners för första gången. Den gnagande tanken om att man blir dömd fanns i bakhuvudet, matad av ingrodda idéer om vad som är ”normalt”.
Rinne anser att det främsta sättet att förebygga detta är en mer omfattande sexualutbildning i grundskolan. Man borde undervisa mer om variationen i förhållanden, kön, sexualitet och så vidare för att bryta ner normerna.
– Det är lugnande att se att många nuförtiden väljer att utbilda sig till sexualterapeuter eller sexologer. Det behövs verkligen.
Vad kan man säga åt någon som är obekväm med polygami?
– I stället för att sjunka in i fördomarnas djupa hav kan man vända de negativa tankarna till en självreflektion. Varför blir du så obekväm med andra personers livsstil? Alla borde självreflektera mer.