– Först måste man skilja mellan att få ett slut på fientligheter och att uppnå fred, säger Juhana Aunesluoma, professor i politisk historia vid Helsingfors universitet.
Aunesluoma är expert på Europas moderna historia och historien bakom internationella konflikter. Han betonar att fred är en flerstegsprocess.
– Det kan börja med en vapenvila som är mycket detaljerad och kräver mycket förhandling, eller så kan den vara mycket enkel och endast kräva ett slut på krigandet, säger Aunesluoma.
Men därifrån är det fortfarande flera steg tills man uppnår fred.
”Det finns tre typer av medlare.”
En fredsförhandling går ut på att de olika parterna diskuterar sinsemellan och kommer överens om villkor för fred, men det är sällsynt att dessa parter kan kommunicera självmant. Speciellt i väpnade konflikter krävs det ofta medlare, men vad gör en medlare egentligen?
– Fredsmäklare representerar någon organisation eller stat och vissa har bättre förutsättningar för medling. Finland är till exempel en ganska neutral stat utan självintresse i konflikten eller kolonialhistoria, vilket är en förutsättning för en god fredsförhandlare, säger Jussi Ojala, ordförande för Finlands Kristliga Fredsförbund (FKF).
Ojala arbetade aktivt som fredsmäklare i Darfurkonfikten i Sudan under det tidiga 2000-talet tillsammans med nuvarande utrikesminister Pekka Haavisto. Sedan dess har han arbetat för Kyrkans utlandshjälp och nu för FKF.
Aunesluoma beskriver tre typer av förhandlare. I konflikter där parterna vägrar mötas är det någon som för fram ett meddelande från part A till B – då är medlaren kontaktpunkten.
I en mer dynamisk situation kan personen underlätta förhandlingarna, men då är medlarens roll att hålla kvar parterna på samma plats och möjliggöra diskussion, inte att komma med idéer. Den tredje typen är en fredsmäklare som kommer på möjliga lösningar och är en mycket aktivare deltagare i diskussionerna.
– Ofta har stora länder och stormakter hållit den här positionen eftersom de kan pressa parterna och få dem att acceptera villkor de annars inte skulle acceptera, säger Aunesluoma.
”Just nu är det mycket viktigt att betona att det finns mycket hopp, men att det också krävs handling.”
Efter att kriget i Ukraina började har många länder ställt upp som fredsmäklare – bland andra Israel, Kina och Frankrike.
– Det är en industri. Det är en positiv identitet att vara fredsmäklare och det är en del av en fredsmedlingsdiskurs där allt handlar om att genast börja diskutera och hålla strukturerade dialoger mellan parterna, säger Aunesluoma.
Det här anser Aunesluoma att är överbetonat, då de flesta konflikter är mycket konkreta situationer som består av arga personer, grupper och stater som har använt sig av våld och vill fortsätta slåss om saken.
Fredsmedling som fenomen utmanar uppfattningen att konflikter tar slut då en part kan bestämma resultatet och härska över det. Just nu tror Aunesluoma inte det är möjligt att effektivt förhandla om fred i Ukraina.
– Det kan helt enkelt vara för tidigt för förhandlingar om fred eller vapenvila. Båda sidorna tror fortfarande att de kan åstadkomma något genom våld, säger Aunesluoma.
För det mesta krävs det eldupphör för att kunna förhandla om fred på allvar.
– Det finns fortfarande samma problem: de som förhandlar om fred är män med vapen. För att garantera hållbar fred ska man ha aktörer som kan representera många olika grupper, säger före detta fredsmäklaren Ojala.
Ojala anser att kvinnor, unga och minoriteter behövs som deltagare i fredsprocessen för långvarig fred.
– Ungdomar har mycket kompetens som vi kanske inte har. Just nu är det mycket viktigt att betona att det finns mycket hopp men att det också krävs handling. Ungdomar ska utnyttja de möjligheter som finns i fredsfrågor, men det måste finnas andra också som samarbetar med ungdomar i de här frågorna, säger Ojala.
