Tudelad pjäs förklarar inbördeskriget för unga

I Ostrobotnias sal och arbetarnas Paasitornet i Helsingfors utspelades dramatiska scener för 100 år sedan under inbördeskrigets sista strider. I april kan vi ta del av de här händelserna i den tvådelade pjäsen Stadi 1918- taistelu Helsingistä.

215
Reetta Ristimäki en av regissörerna för pjäsen Stadi 1918- taistelu Helsingistä. Foto: Sofia Grünwald

Pjäsen Stadi 1918 – taistelu Helsingistä, som har premiär den 11.4, är med sitt tvådelade koncept rätt unik. Pjäsen utspelar sig alltså på två ställen, med två olika grupper av skådespelare och två regissörer. Det här ska ge stadsborna en mer objektiv bild av händelserna 1918 och tydliggöra klasskillnaderna, förklarar Reetta Ristimäki, regissör för den första föreställningen i Ostrobotnias sal, även kallad Botta. Sirpa Riuttala är regissör för föreställning nummer två som visas i Paasitornet. Mellan de båda föreställningarna ordnas busskjuts för publiken.

Regissörerna satsar mycket på att pjäsen ska vara så autentisk som möjligt. Pjäsen är fiktiv men baserad på verkliga händelser. Både Botta och Paasitornet var skådeplatser för verkliga händelser 1918, vilket ger en mer autentisk känsla. Dessutom är historiker Samu Nyström med i produktionen för att bidra med sin sakkunnighet. Under bussfärden mellan de båda föreställningarna berättar Nyström mer om kriget.

— Samu är just den rätta för uppgiften. Han är en bra berättare och han var med då idén till pjäsen kom till, vilket gör honom till en naturlig del av produktionen, säger Ristimäki.

Pjäsens första del beskriver de vitas festliga stämning i Botta då tyska soldater marscherade in i Helsingfors för att ”befria” staden från de röda. Den andra delen beskriver de rödas kämpiga situation under krigets slutskede då det blev allt tydligare att de skulle stå på den förlorande sidan. De röda som vid den här tiden fanns kvar i Helsingfors var äldre, kvinnor och barn som inte hade någon chans mot de tyska yrkessoldaterna. Kort sagt väntas mycket mer drama under pjäsens andra del i Paasitornet.

— Pjäsen går från ljus till skugga, säger Ristimäki, då hon beskriver de två föreställningarna.

 

Dramatiska scener övas av skådespelarna i Paasitornet. Här viftar de röda med vita flaggan, redo att ge upp. Foto: Sofia Grünwald

Att göra en tudelad pjäs har sina egna utmaningar. Ristimäki menar att det svåraste var att komma igång med övningarna eftersom arbetsgruppen var så stor. Ingen kände varandra sedan tidigare, så innan pjäsen kunde börja byggas upp krävdes flera övningar för att alla skulle bli bekanta och bekväma med varandra. För skådespelare Saban Ramadani, som spelar konstnären Felix Nylund, var det här inget problem.

– Jag är van vid att jobba i stora arbetsgrupper, så det var inget nytt, säger han.

Något som däremot varit nytt och häftigt för honom är att han fått assistera Ristimäki med produktionen till pjäsen.

 

Pjäsen behandlar ett mycket tungt ämne, men för Ristimäki är det inget större problem eftersom hon också tidigare jobbat med projekt om inbördeskriget, till exempel pjäsen ”Vihan Kevät” som redan haft 30 föreställningar.

En utmaning är att göra ämnet lockande också för unga. Pjäsen Stadi 1918 – taistelu Helsingistä är riktad också till unga, vilket inte är helt vanligt då temat är krig.

 ”Om man inte känner till sin historia vet man inte vem man är”

Ristimäki är väldigt mån om att alla känner till sin historia för att kunna lära sig av den och inte göra liknande misstag på nytt. Till exempel dagens hatprat kunde enligt henne undvikas om flera kände till vilka konsekvenser ett liknande klimat hade i början av 1900-talet.

— Om man inte känner till sin historia vet man inte vem man är, säger Ristimäki.

Därför tycker hon det är viktigt att försöka göra inbördeskriget mer intressant och lättförståeligt för unga. Pjäsen innehåller delar, främst olika musikstycken, som ska göra pjäsen mer attraktiv. Till exempel har en låt som spelades under inbördeskriget gjorts om till en rapversion i pjäsen. Flera unga skådespelare och musiker, bland annat från Sibeliusakademin är med i produktionen. Dessutom förekommer det historiska personer i pjäsen som unga kan ha hört talas om i andra sammanhang i finsk historia, vilket gör det lättare att orientera sig.

 

Pjäsen strävar efter att lära publiken om inbördeskriget. Även de unga skådespelarna har lärt sig nytt.

— Eftersom Reetta och Samu har så mycket kunskap om ämnet har jag lärt mig saker som jag inte annars kunde ta reda på, säger skådespelare Saban Ramadani.

Ramadani kom till Finland år 1992 som flykting från Kosovo och det då pågående inbördeskriget där, vilket gör pjäsens ämne speciellt intressant för honom. Trots att ämnet är tungt, menar han ändå att det bara har varit roligt att sätt sig in i rollen som Felix Nylund.

— Felix Nylund formar tillsammans med Eino Leino och Hilja Onerva Lehtinen, även kallad L. Onerva den så kallade ”konstnärstrion” och de är alla lättsamma karaktärer som lättar på stämningen i pjäsen, säger Ramadani.

Ramadani talar fem språk, hör till tre kulturer och identifierar sig som ”finsk-kosovan”. Den här mångkulturaliteten hade han nytta av då han skulle sätta sig in sin karaktär, som han beskriver som en ” kulturman och globetrotter”.