Katarina Finnilä riktar i sin insändare i Hufvudstadsbladet (26.4) skarp kritik mot skolbesöken. Finnilä efterfrågar bland annat forskning som visar att turnén tjänar det tänkta syftet och att den gör det bättre än andra sexualupplysningsmetoder. Sådan specifik forskning finns naturligtvis inte och det kan man inte heller begära av alla nya koncept.
Vad det däremot finns forskning på är att elever vill tala mer om sex och att lärare tycker det har blivit svårare, speciellt när det kommer till porr. I vårt digitaliserade samhälle möter unga allt tidigare sexualiserat och pornografiskt material. Ändå saknas ofta en diskussion om hur ungdomar ska förhålla sig till allt det innehåll de tar del av.
Unga tycker också att dagens sexualundervisning inte är anpassad för dem. Den kommer in i ett sent skede och fokuserar på fel saker. Det är för mycket fokus på det negativa, som till exempel oönskade graviditeter och könssjukdomar. Lärarna är inte nödvändigtvis uppdaterade om hur ungdomarnas värld ser ut.
Utan att själv ha tagit del av turnéns innehåll, vilket också verkar gälla för Finnilä, verkar det handla om ett proffsigt och mångsidigt koncept. Programmet är skapat i samarbete med experter på Folkhälsan, RFSU och Regnbågsallians Svenskfinland. Förutom sex och sexualitet behandlas frågor som känslor, relationer, samtycke och mångfald.
Från och med hösten 2022 genomgår läroplanen i Sverige en förändring när det gäller sexualundervisningen. Det innebär att ämnet ska inriktas mer på värderingar och frågor om frivillighet och samtycke. Eleverna får också lära sig ett kritiskt förhållningssätt till pornografi. I ljuset av det här känns X3M:s turnésatsning tidsenlig och fungerar sannolikt som en diskussionsöppnare.
Inför turnén har Yle försökt lyssna till finlandssvenska ungdomar, lärare och sexualfostrare. Jag anser det vara lika viktigt att följa upp målgruppens mottagande och höra de ungas tankar om förverkligandet. Det här gäller också kritiska röster.