När Cecilia Wallius anlände till Colombia var hon redo för nya upplevelser. Efter bara två veckor i Colombia bestämde hon sig för att volontärarbeta. Wallius bokade ett arbetspass via en app som förmedlar frivilligarbete. Från appen valde hon ett jobb på en ekofarm, eftersom den hade fått ett gott vitsord i appen. Hon hade en adress, men ingen aning om vart hon var på väg. Det enda hon visste, var att hon ville ut på äventyr. Wallius hoppade på en motorcykeltaxi och gav föraren adressen till farmen.
Chauffören körde ut ur staden och släppte av Wallius mitt i djungeln. Motorcykeltaxin körde inte Wallius ända fram utan förklarade att hon nu måste gå till fots. Eftersom chauffören talade så snabb spanska kunde hon knappt förstå ett enda ord. Taxin körde iväg och Wallius blev ensam i djungeln. Hon började gå i riktningen som taxichauffören hade pekat ut och på vägen försvann uppkopplingen till internet. Plötsligt kom hon fram till en flod och kämpade sig över den. På andra sidan lyckades hon hitta en man som senare visade sig vara hennes arbetsgivare. Mannen blev förvånad då han insåg att hans nya volontärarbetare knappt kunde någon spanska alls.
Ingen nytta av ordböcker
Språk är ett väldigt centralt verktyg då det kommer till att förstå andra människor. Det här fick också Cecilia Wallius inse under sitt fyra dagars arbetspass på ekofarmen. Då varken Wallius kunde spanska eller arbetsgivaren engelska, fick de försöka använda sig av ordböcker och kroppsspråk för att klara av vardagen.
– Det var ganska jobbigt till en början, men det är nog inställningen som avgör. Inte ens ordboken var till någon hjälp då den var från spanska till svenska. Jag försökte bläddra igenom ordboken så gott jag kunde, men den var nog inte till någon större nytta, skrattar Wallius. Till slut klarade vi oss nog bra och hade roligt tillsammans. Det är också viktigt att ha tålamod och se till att båda parterna känner sig hörda.
Under sina två tidigare veckor i Sydamerika hade Wallius alltid haft någon spansktalande bekant med sig. Då fanns det alltid en räddare i nöden ifall Wallius inte hittade rätt ord eller inte kunde förstå vad någon sade.
– Lite kämpigt är det, men med “¡hola!”, “¿cómo estás?” och ett brett leende klarar man sig ganska långt, säger Wallius som fortfarande befinner sig i Colombia.
Kulturen kan vara mer utmanande att lära sig än ett nytt språk
Förståelse handlar inte bara om språk. Att förstå en annan kultur eller värderingar som skiljer sig från de egna, kan vara mer utmanande än att lära sig ett nytt språk. Trots att Googles översättare kan hjälpa till med språket, finns det inget liknande hjälpmedel för kultur eller gester.
Under sin resa har Wallius fått vara med om många härliga upplevelser, men hon påpekar samtidigt att kulturskillnaderna varit utmanande att hantera. Attityden mot kvinnor och abort är ett exempel. Det är viktigt att förstå varifrån olika uppfattningar härstammar, som till exempel historia och religion, men det är en annan sak att acceptera dem. Då en värdering till exempel bryter mot de mänskliga rättigheterna kan det här vara en viktig sak att komma ihåg. Det är möjligt att förstå varför något är på ett visst sätt utan att man behöver acceptera det.
Wallius beskriver hur hon inte kan röra sig fritt och känna sig trygg som kvinna i Colombia. Under hennes resa har det varit en av de största kulturskillnaderna och utmaningarna. Då hon rör sig på stan har hon ofta med sig ett gäng killar för att känna sig trygg.
Äventyr till en ö
En dag kände Wallius att hon blivit trött på staden hon befann sig i och ville åka vidare på ett nytt äventyr. Hon tog både buss och motorcykeltaxi för att komma fram till en strand därifrån hon skulle åka båt till en ö. Då hon kom fram hade hon inte turen med sig och märkte att dagens alla båttransporter redan åkt.
Orolig och utan kontanter befann hon sig nu på en plats där det inte fanns någonstans att sova. Att åka tillbaka var inte heller ett alternativ då hon skulle ha behövt kontanter för att betala transporten. Turen tycktes ändå vända, för plötsligt hittade hon en båt som skulle transportera is till den ö hon skulle åka till. Lokalbefolkningen var förvirrade över att hon inte åkt med båten tidigare, men gick med på att ta med henne på båten.
Väl framme träffade Wallius en trevlig kvinna som hjälpte henne. Wallius blev välkomnad till ön och människorna hon träffade erbjöd mat och husrum. En lokal kille kom fram för att tala och berättade att det på kvällen är fest i byn. Han frågade om Wallius ville ha sällskap till festen och efter en stund tackade hon ja.
På kvällen gick de i en halvtimme genom mörkret för att komma fram till festen i byn. Festen var full av lokalinvånare och inte en endaste turist syntes till. Vid ett bord satt en grupp medelålders män. Wallius nya kompis verkade känna igen dem, så de satte sig för att spela domino tillsammans. Resten av natten gick åt till domino, dans och skratt. Wallius fick också ett nytt armband som tack för sitt fina sällskap. Trots motgångarna blev det en härlig dag tack vare öns lokalbefolkning.
Att resa ensam är något Wallius rekommenderar för alla och hon tipsar också om att välja ett land som inte nödvändigtvis har det bästa ryktet. Det viktigaste är att göra sin research i förväg så man inte råkar ut för något oönskat. Wallius vill uppmana alla att vidga sina vyer och sträva efter att öka sin förståelse för andra kulturer. För henne har resandet varit ett mycket passande sätt att göra det.
– Jag vill resa till ställen som beskrivs som kontroversiella. Till näst skulle jag vilja resa till Iran. Det är också ett land som har specifikt rykte och människor har mycket fördomar mot landet och iranier, säger Wallius.
