Tehys huvudförtroendeman vid Västra Nylands sjukvårdsområde Eva-Maria Sundström tycker att situationen signalerar att landets ledning inte uppskattar vårdpersonalen. Under kriser, till exempel under coronapandemin höjs vårdpersonalen till skyarna, även om inget förbättras i praktiken
– Gällande löneförhöjningar och skäliga arbetsvillkor tänker de inte på oss, säger Sundström.
Tehys avtal gick ut den 28 februari. Då upphörde förhandlingarna med arbetsgivarorganisationen KT och Tehy står utan avtal sedan dess. För att lösa personalbristen efterlyses högre löner och bättre arbetsvillkor. En utmaning är att folk väljer att arbeta i våra nordiska grannländer. Sundström har själv arbetat i Norge och medger att situationen där är annorlunda. Människor jobbar hellre en tid utomlands med högre lön för att sedan återvända hem.
Vården har på många håll haft mer personal än innan strejken. Eftersom bristen på vårdare är så stor, hade facket utlovat nödvändigt skyddsarbete och Tehy höll sitt löfte. Sundström poängterar att det inte går att strejka hur som helst inom vården.
– På en fabrik stänger man dörrarna och går därifrån, så fungerar det inte inom vården.
Vårdbranschen stod inför en liknande situation år 2007, då strejker och massuppsägningar var aktuella. Då var läget kritiskt. Till följd av det här har många sagt upp sig. Nu börjar vårdpersonal även säga upp sina yrkesrättigheter.
– Det är skrämmande att vårdpersonalen börjar ta bort sina rättigheter och yrkeslegitimationer. De vill inte ha dem längre, de vill inte jobba mer. Människor vill inte bli tvingade. Man ska göra det man tycker om frivilligt, inte med tvång, konstaterar Sundström.
Behovet av att ta i bruk en patientsäkerhetslag har diskuterats till följd av strejkvarsel. En eventuell patientsäkerhetslag kan innebära att vårdpersonal tvingas på jobb för att trygga patientsäkerheten.
Har ni blivit förstådda eller förbisedda?
– På många håll har vi blivit förstådda. Allmänheten förstår att om inte något görs faller välfärdssamhället ihop. Oberoende av vilken ekonomisk situation eller samhällsklass man tillhör borde alla ha rätt till kommunal vård.
Varför är det så svårförhandlat?
– Du frågar fel person, du borde fråga regeringen och riksdagen. Till andra branscher kan man nog ge pengar, fast det talas om att det ska göras via kommunala avtalsförhandlingar lägger de ändå sig i andra saker också.
Trots allt ser Sundström ljust på framtiden. Hon hoppas att branschens arbete skulle uppskattas högre, främst på grund av vilket ansvar vårdanställda har för människors liv och hälsa.
– Jag hoppas de som bestämmer i landet tar sitt förnuft till fånga om vi ska ha en fungerande vård. Eftersom jag själv jobbar med det och tycker om det vill jag gärna fortsätta. Många klarar inte av det om man inte får tillräckligt med lön för att ha mat på bordet.