Fem ledarhundar donerades från Sverige till Finlands Röda Kors år 1940. Dessa hundar var Finlands första officiella ledarhundar och användes av veteraner som mist synen i kriget.
Åtta år senare grundades Ledarhundsföreningen för att skola ledarhundar för civilpersoner. Krigsveteranerna fick ersättning för ledarhundskostnaderna från staten, vilket civilpersoner inte fick.
Ledarhundsföreningen fick samla sin inkomst med hjälp av donationer och annan verksamhet för att möjliggöra ett liv med en ledarhund för civila med synnedsättning.
Nuförtiden räknas en ledarhund som ett hjälpmedel för blinda och dem med synnedsättning och finansieras av staten.
Idag finns det 230 ledarhundsförare med ett starkt band till sin livskamrat. Hunden har gett dem frihet, sällskap och glädje och underlättat deras vardag på ett unikt sätt. Ulla Jensen har haft sin ledarhund Nisse i sex år.
– Nisse är det viktigaste hjälpmedlet jag har för att kunna röra mig tryggt och obehindrat. Han tryggar mitt liv, säger Jensen.
Jensen stod i kö för att få en ledarhund i nästan tre år innan hon bestämde sig för att själv skaffa en hund. Nisse är en av de få hundar i Finland som skolats från vanlig sällskapshund till officiell ledarhund.
– Ledarhundarna genomgår strikta tester för att bevisa att deras lynne passar till jobbet. Hunden får inte vara lättskrämd eller för vild. Inte heller för lat eller flegmatisk, säger Jensen.
Skolningen till en officiell ledarhund påbörjas efter att hunden fyllt ett år och tar sedan 6-8 månader, beroende på hur snabbt hunden lär sig. En ledarhund ska kunna visa skyddsvägar, dörrar, trappor, stolpar och så vidare.
En ledarhund jobbar i princip hela tiden eftersom den måste vara beredd att följa med sin ägare vart än hen går. Jensen berättar att Nisse är en mycket bra ledarhund och de har till exempel aldrig tappat bort sig.
– De rutter vi går ofta har vi gett namn till. Om inte Nisse får veta vart vi är på väg blir han sur, säger Jensen.
Jensen tänker tillbaka på gången då hon och Nisse var i en båtterminal de aldrig besökt tidigare. De hade kommit upp med en rulltrappa och märkte sedan att rulltrappan som gick ner inte var på samma ställe.
– Utan att jag ens hann reagera eller ge ett kommando hade Nisse hittat en hiss ner, säger Jensen.
En hund är människans bästa vän, sägs det. I och med ledarhundar har det hittat en bredare mening. De som förut varit beroende av olika slags hjälpmedel kan nu röra sig allt friare med sin bästa vän vid sidan.
– Ingen maskin kan ersätta en hund. Nisse har en jättestor uppgift för han är mina ögon och gör att jag kan leva mitt liv självständigt, säger Jensen.