Translagen som är från år 2002 är föråldrad trots att den inte är så gammal säger Otava Piha som vikarierar som expert för diskriminering som riktar sig mot kön- och sexualitet
– Ett av Amnestys främsta mål är att den juridiska och medicinska processen att korrigera sitt kön skulle skiljas åt. Den nuvarande lagen kräver att man blivit diagnostiserad som transkönad för att juridiskt kunna ändra på könet, till exempel en diagnos som icke-binär duger inte i detta fall, säger Piha.
Piha säger också att processen att byta det juridiska könet i allmänhet borde bli enklare.
– Processen att byta kön borde vara snabb och lätt att verkställa, något som man till exempel själv kan meddela till magistraten. Det handlar sist och slutligen bara om ett enkelt kryss i rutan, som kan ha stor betydelse på individnivå, säger Piha.
Lagen kräver dessutom att man måste ha fyllt 18 år och att man steriliseras ifall man vill korrigera sitt kön, dessa är begränsningar som strider mot de mänskliga rättigheterna.
I rapporten får Finland också kritik för sin politik som gäller asylsökande.
Finland dömdes i november 2019 av Europas människorättsdomstol för att ha brutit mot det mest centrala paragraferna i Europas människorättsavtal, berättas det i rapporten. Detta berodde på att Finland avvisat en asylsökande från Irak till sitt hemland, som sedan dräptes tre veckor efter sin hemkomst.
De centrala paragraferna skyddar rätten till liv och förbjuder tortyr och omänsklig behandling.
Europeiska människorättsdomstolen angrep i Finlands beslutsfattande som gällde asylsökande även i februari 2020 genom att avbryta avvisningsprocessen av en irakisk familj.
Enligt Amnesty är dessa beslut av Europas människorättsdomstol ett tecken på att Finlands system för asylsökande håller på att försämras betydligt.
Ett ytterligare orosmoln i Finland är enligt Amnesty resurserna för att tackla våldet mot kvinnor.
Resurserna är fortfarande för små trots att vissa framsteg gjorts. Tre nya stödcenter grundades för kvinnor som upplevt sexuellt våld men skyddshemmen är fortfarande för få och är inte geografisk optimalt belägna. Problem finns både i de tätbefolkade och glesbebodda orterna.
– I stora städer blir skyddshemmen snabbt fulla och i mindre städer finns det brist på tjänster. På mindre orter är också tröskeln för att söka sig exempelvis till läkaren större för offren, eftersom risken att bli stämplad som offer är större när alla känner varandra i den lilla byn, säger Piha.
Piha säger också att behovet för stödtjänster ökar vid undantagstillståndet som nu råder. Våldsoffrens möjligheter att fly hemifrån finns inte i lika stor grad när hobbyverksamheterna inte är i gång och arbetetsplatsen ersätts med distansjobb.
Dessutom anses Lagstiftningen som gäller våldtäkter också vara ofullständig i och med att brottet fortfarande definieras på basen av våldsanvändning, hot eller offrets hjälplösa tillstånd. Målet som vill uppnås är att våldtäkten skulle definieras som avsaknad av tillstånd.
När det gäller värnpliktspraxis påpekar Amnesty att de som inte vill delta i värnplikten behandlas mycket orättvist. Civiltjänsten räcker 347 dagar vilket är dubbelt så mycket som den kortaste värnplikten med en längd på 165 dagar.
Amnesty påpekar att de som tackar nej till värnplikten och väljer civiltjänstgöringen istället inte bör straffas eller diskrimineras på grund av det.
Det blev också möjligt att efter en paus straffa totalvägrare i och med lagförändringen som kom i kraft i april 2019.
Internationellt var det gångna året fyllt av demonstrationer i olika delar av världen. Bland annat social rättvisa, rättssystem och ett flertal klimatmarscher ordnades i olika länder, även Finland
Demonstrationerna var dock inte problemfria. Rätten att samlas sattes på prov i Spanien, Österrike och Frankrike. I Frankrike kvävdes demonstrationerna med överdrivna metoder och rätten att samlas begränsades med absurda lagar.
Källa: Amnesty International
