Min vecka som teknisk producent började inte bra. Jag försov mig och vaknade prick klockan 9 när morgonmötet på redaktionen började.
Men nu tänker jag inte skriva om hur min vecka inleddes, gick, och slutade. Det intressanta är ju egentligen vad som hände innan.
Innan Smocka blev jag tilldelad rollen som teknisk producent. Det innebär att jag skulle ha hand om tekniken under magasinsändningen på fredagen. När jag först hörde det kände jag bara; nej. Vad ska detta bli till? För det första lät det ju dödstråkigt. Jag ville ju vara nyhetsproducent eller innehållsproducent – hjälpa till att skapa någonting. Inte ”bara” stå och trycka på knappar i något ödsligt kontrollrum. För det andra var jag ju inte särskilt insatt alls i hur kontrollbordet fungerar. I kontrollrummet kände jag mig ungefär som en helsingforsbo som hör österbottniska för första gången – jag fattar ingenting, roas lite av hela grejen och blir sen smått irriterad över just faktumet att jag inte fattar nånting. Varför finns det så många knappar, sladdar och skärmar? Varifrån kommer allt ljud? Är det här på riktigt?
Dessutom så kändes det lite som att uppgiften fanns till enbart så att det skulle finnas en producenttitel för alla tvåor. Den tekniska producentens enda uppgift var till en början att ha hand om tekniken under sändningen på fredag. PÅ FREDAG. Vad skulle jag syssla med hela veckan innan fredagen då? Rulla tummarna?
Efter nån dag så började jag ändå acceptera mitt öde. Jag skulle vara teknisk producent. Jag släppte alla ambitioner. Jag började fråga mig själv: kanske jag inte alltid måste vara den som är den som håller i alla trådar och har alla idéer och får allt att fungera? Kanske jag bara kan hänga på. Göra min uppgift. Vara en i laget. Det var längesen jag INTE tog på mig ledarrollen. Jag har en förarglig benägenhet att jämt ta ansvaret, räcka upp handen direkt och gå först. En biverkning som kommer av att växa upp som äldsta barnet i syskonskaran.
Så jag släppte kraven. Jag kan väl likaväl njuta av det? Ta det som det kommer. Om man jämför med förra årets nervositet inför radioveckan så var jag lugn som en filbunke på söndagskvällen innan Smocka. Ja – så lugn att jag inte vaknade av alarmet och försov mig första dagen.
Men veckan gick bra. Jag lärde mig tekniken snabbt, och hade fullt upp från morgon till kväll. Att vara teknisk producent var ju sist och slutligen det man gjorde det till – ville man ta det lugnt så kunde man, föredrog man att ha mycket på gång så fanns det massor att göra. Jag var mer den sistnämnda typen. Jag var överallt och hjälpte till där det behövdes. Men jag var inte den som ledde hela operationen och den som alla kunde skrika på om det gick käpprakt åt skogen. Och vet ni – det gick bra ändå.
För många producenter och chefer handlar Smocka om att lära sig att ta ledarrollen, att ta kontroll. För mig handlade det om det motsatta – att luta mig tillbaka och arbejt i laag.
Tack för i år!
Med vänlig hälsning,
Bo Tzäntsi