Sedan premiären i februari har det släppts sex avsnitt av den nya, animerade serien ”Mumindalen”. Sex avsnitt är tillräckligt för att man ska kunna göra en utvärdering av det brittisk-finländska återskapandet, som har en budget på hela 20 miljoner euro.
Vad tycker finländarna om mångmiljonsatsningen?
– Jag gillar den gamla serien bättre. Den har en bättre animation, säger Jouko Behm.
Många håller med om att serien är annorlunda. Alla ser det dock inte som en dålig sak.
– Den är väldigt nutida och liknar inte den gamla serien. Jag tycker den är fräsch och modern, säger Leila.
I en Finlayson-affär i Helsingfors håller försäljaren Jaana på att lägga fram påslakan med de nya muminfigurerna som motiv. Hon har sett några avsnitt av den nya serien. Hittills har hon tyckt om den.
– Jag tycker den är helt bra. Den är såklart annorlunda jämfört med den äldre versionen, men jag tycker det är bra med nya saker mellan varven. Kollegan Jussi håller med Jaana.
– Visst är den olik den gamla serien som jag har växt upp med. Den är modern och jag tycker om att det går snabbt framåt. Det händer mer saker i den nya serien, säger han.
Edith Holmström
Edith Holmström gör den svenska rösten till Snorkfröken i den nya animationsserien ”Mumindalen”.
– Det har varit jätteroligt! Roligt på det sättet att de har gjort lite nya versioner av berättelserna, även om grundstoryn är densamma, säger Holmström.
Snorkfröken har en lite annorlunda roll i den nya versionen av serien.
– Hon har en lite mer aktiv roll och hennes karaktär är mera mångfacetterad än tidigare. Det har varit både roligt och utmanande att hitta balansen mellan att hon är lite tuffare än tidigare, men har kvar sin karaktäristiska fåfänga.
Kan du identifiera dig själv med Snorkfröken och på vilka sätt i så fall?
– Jo visst kan jag det! Hon älskar ju kläder och att klä ut sig och det gör jag nog också, men jag tror inte att jag är riktigt lika fåfäng som henne, säger Holmström och skrattar.
Hon säger att den ”nya” Snorkfröken är lite av en diva ibland och att det har varit jätteroligt att göra de mer diviga scenerna.
Holmström berättar att hennes relation till Tove Jansson och Mumin tog fart på allvar i samband med att hon fick egna barn.
– Jag har läst ”Vem ska trösta knyttet?” och ”Hur gick det sen?” för dem. Senare gjorde jag en dockteater av ”Det osynliga barnet” på Teater Viirus, ett jobb jag tog över efter Pelle Heikkilä. Via det kom jag i närmare kontakt med Mumin.
Många finländare tänker på den finsk-japanska serien från 90-talet när de tänker på Mumin. Holmström tycker inte att man bör jämföra de två olika serierna.
– Det är ju förstås lätt hänt att man jämför de två, men jag försöker att inte göra det. Jag vill hellre tänka på dem som fristående versioner eller tolkningar. En stor del av handlingen är direkt tagen från böckerna, men producenterna har också tagit sig frihet att omforma den efter sin egen vision. Jag uppskattar att de vågat göra det.
Saga Sarkola
Lilla Mys röst görs av Saga Sarkola.
– Det har varit intressant och spännande att spela Lilla My. Hon är en karaktär jag har sett och ser upp till väldigt mycket. Det Sarkola tycker om med Lilla My är att hon är väldigt intensiv.
– Hon blir arg snabbt, men säger också precis vad hon vill säga i varenda situation. Jag tror att just den egenskapen gör att folk beundrar henne. Det är något väldigt befriande med att vara så rak som Lilla My.
Vad tycker du har varit svårast med att spela Lilla My?
– Det har varit lite svårt att inte ta så stor stress över vad folk kommer att tycka om den nya serien och att förhålla sig till hajpen kring den. Det är alltid någons bild av Mumin som inte uppfylls, säger Sarkola.
Hon tycker ändå att det gått bra och att det är enkelt att slappna av då det väl är dags för inspelning.
Den nya musiken i serien är något som Sarkola har lite delade åsikter om.
– Den är ju helt annorlunda än musiken i den gamla serien. Jag har haft lite svårt med att det kommer engelska sånger hela tiden. Jag tycker ändå att det är jättebra att kompositörerna är från Finland.
Vad har du för relation till Mumin och Mumindalen sen tidigare?
– Jag läste en del av böckerna då jag var yngre. Karaktärerna i Mumin har varit förebilder, man har kunnat identifiera sig med dem. Muminvärlden är lugn och harmonisk, men också fylld av äventyr. Det är en värld man gärna går in i, säger Sarkola.
Holmström och Sarkola har en gemensam favorit bland karaktärerna.
– Egentligen tror jag att det är Bisamråttan. Han är så underbart lakonisk, säger Holmström.
– Han är egen i sin pessimism, säger Sarkola.
Läs också: Mumindalen är förändrad – engelskspråkig musik och mindre spänning