Utbytesstudierna är en obligatorisk del av Keens språkstudier vid University College London, UCL, men på grund av coronapandemin fick han vänta i ett år för att få inleda sina utbytesstudier i St. Petersburg, Ryssland. När det äntligen blev av i början av året, anföll Ryssland Ukraina. Då fick många utbytesstudenter panik och åkte hem.
– Mina vänner skickade ett meddelande till vår gruppchatt om att de skulle ta en taxi till den estniska gränsen inom två timmar och frågade om jag ville med. När jag sa att jag stannar kvar kallade en av dem mig naiv, berättar Keen.
Keen medger ändå att han var rädd i början när ingen ännu visste hur situationen skulle utvecklas. Han är fortfarande förberedd på att lämna landet med kort varsel.
– Jag behöver för säkerhets skull se till att jag alltid har tillräckligt med pengar för att ta en taxi till gränsen. Det kostar ungefär 60 euro, säger han.
”Jag stannar på egen risk”
När kriget började bad hemuniversitetet Keen att lämna Ryssland, men han hade redan bestämt sig för att stanna.
– När jag sade att jag stannar på egen risk så accepterade de det. Många andra universitet var väldigt strikta med att få sina studenter hem från Ryssland. De till och med förbjöd studenterna för att delta i distansundervisning från Ryssland.
Alla internationella studerande som Keen känner i St. Petersburg har fått oroliga meddelanden från andra människor. Efter kriget började har de blivit ett litet och tajt gäng som stöder varandra.
– Jag blir irriterad när människor som inte ens har besökt Ryssland förklarar för oss hur farligt det är där. Vi som har valt att stanna är lyckliga där, säger Keen.
I början av kriget blev Keens föräldrar väldigt oroliga. Keens mamma avbröt kontakten med honom för en stund för att inte visa sin oro. Då fick han stöd av sin pappa, som sa att han också skulle ha stannat i Ryssland om han var i en liknande situation. Nu stöder båda föräldrar honom och låter honom att göra sina egna val.
Generationerna har svårt att förstå varandra
– Jag har bara sett en liten del av livet i Ryssland, konstaterar Keen och fortsätter. – Ryssland är ett väldigt stort land, med en stor mångfald, och det är näst intill omöjligt att förstå sig på allt på bara några månader.
Keen känner att hans uppdrag på utbyte är att vara intresserad av den ryska kulturen och visa att det finns västerländska människor som faktiskt bryr sig om Ryssland. Keen efterlyser förståelse för vanliga ryska människor.
– Unga studerande i Ryssland är väldigt lika oss. Jag har stött på russofobi på nätet och är trött på det, säger han.
Utifrån är det svårt att förstå hur vanliga ryssar uppfattar kriget. Keen har fått lära sig mer om det genom att diskutera med ryska studerande. Generationerna i Ryssland har olika uppfattningar om kriget. Unga läser sina nyheter på appen Telegram, där de får information från den oberoende nyhetssidan Meduza. Äldre följer nyheter via kanalen Rossiya 1 som ägs av den ryska staten. Det kan leda till missförstånd mellan generationerna.
Livet i Ryssland fortsätter som vanligt
I vardagen märks kriget i viss omfattning. Många västerländska bankkort fungerar inte och flera västerländska företag har lämnat landet. Priserna i affärerna gick upp snabbt i början av kriget men nu har situationen stabiliserats igen.
Keen är glad över sin tid i Ryssland. Han har firat valborg med sina finska vänner i Helsingfors och då Smocka träffar honom snart är det dags att ta bussen tillbaka till St. Petersburg. Att komma över gränsen nu är inte helt enkelt. Några internationella studerande som lämnade landet när kriget började har försökt komma tillbaka till landet senare. Bland dem också han som först kallade Keen naiv. Alla har inte lyckats att komma över gränsen.
– En kompis till mig försökte åka till Ryssland via Estland men blev utvisad när han saknade ett dokument från sin skola.
Keen är glad över att åka tillbaka till Ryssland trots att han vet att bussresan kan bli lång då alla resenärers dokument granskas noggrant vid gränsen.
– Såklart är det alltid lite nervöst, men jag är väl förberedd. Jag har med mig allt som behövs. Om de inte låter mig att komma in i landet av någon anledning, kan jag försöka en gång till imorgon.
Äntligen framme
Nästa dag berättar Keen till Smocka att han blev ifrågasatt av myndigheter vid gränsen. Keen kände sig orolig då detta var första gången han behövde utförligt förklara sina avsikter till gränsvakterna.
– När jag upplevde svårigheter vid gränsen förstod jag att jag inte har valt den lättaste vägen, säger han och fortsätter – Men det här är en del av mitt äventyr. Det här påverkar inte min åsikt om ryssar.